Man brukar ju säga att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det, vilket i och för sig ofta stämmer, men man behöver inte förlora något för att inse dess värde. För jag tror också att det är så här: att man inte inser hur viktiga somliga är för än man bokstavligen inte klarar sig utan dem.

För mig är vännerna ett sådant exempel. Ni är otroligt viktiga i mitt liv, men ni förstår nog inte själva hur viktiga ni är. Därför tar jag detta tillfälle i akt till att hylla er mina vänner.

Ni kom en efter en, alla med era egna och speciella drag. Bara några veckor efter min födsel mötte jag min första vän. Dock kommer jag inte ihåg så mycket av just det mötet. Sedan fångade jag upp några under tiden i mellanstadiet och jag fann ytterligare vänner i högstadiet, innan jag lämnade grundskolan. Då trodde jag att turen var slut för min del, jag hade ju redan fått så många, otroligt bra vänner, men trots detta fick jag möta ännu fler på gymnasiet och nu hade jag verkligen inte klarat mig utan någon av er.

Ni är viktiga för mig för att det är med er jag pratar. För mig, som aldrig har haft några syskon och som alltid går med munnen stängd som en kista hemma, är behovet av att få prata av mig väldigt stort och vad hade jag gjort om jag inte hade kunnat prata med mina vänner?Jag vet att jag kan prata med er om vad som helst och att vara medveten om det betyder mycket, trots att jag inte alltid gör det. För ibland kan det vara skönt att koppla bort verkligheten och för en stund glömma det man annars tänker på de övriga timmarna av dygnet. Ibland kan det vara skönt att prata om hur lite man förstår av den där uppgiften i psykologin eller vilka galenskaper Gunilla Persson har hittat på i det senaste avsnittet av Svenska Hollywoodfruar. Men ibland kan det också vara skönt att få prata om det som alltid går runt i tankarna, och då vet jag att ni finns där och lyssnar, oavsett vad, och trots att det jag säger kan vara svårt för er att förstå, är ert lyssnande viktigt för mig.

Något annat som gör er viktiga är att ni förlänger mitt liv. För som jag skrattar när jag är med er! Och om man kanske har tappat bort den sidan av sig själv, kommer den sannerligen fram och man kan se att man faktiskt är någon bakom sina brister. Jag får ofta frågan vad jag brukar göra med mina vänner och då funderar jag länge, men utan att uppnå några resultat, för sanningen är att vi inte gör så mycket. Men det är väl det som är äkta vänskap, man behöver inte alltid hitta på något speciellt, utan vi kan skratta oss igenom en hel kväll.

Men vad som verkligen gör er viktiga är ni får mig att må bättre än vad jag egentligen gör. Alla vet ju att livet inte alltid går i nerförsbacke, det är jobbigt för alla någon gång, på ett eller annat sätt. Och för er som inte visste det – det är den bistra sanningen. När det är så tungt, så otroligt tungt att man varken vet ut eller in, upp eller ner, fram eller bak, gör ni mina vänner allt mycket lättare. Ni kan göra situationer, där man vanligtvis ligger och vrider sig i ångest, till fullt hanterbara genom att bara finnas där och kanske säga något ord. De jobbigaste situationerna går givetvis inte lätt, men de går lättast med er och när man håller på att falla ännu djupare ner i gropen som man ligger i, kommer ni på ett eller annat sätt och räddar en. Ni är ju inga övernaturliga människor, trots att jag ibland tror det, så ni kanske inte drar upp en därifrån, men ni hindrar en i alla fall från att falla längre ner. Ibland kan de räcka med att möta någon av er, säga hej och få en snabb kram, eller att bara få ett litet sms där det egentligen inte står något annat än ett klagomål om att man aldrig kommer att hinna klart med skoluppgiften i tid. Sådant kan förgylla en hel eftermiddag.

Ni mina vänner får mig helt enkelt att se något ljus mitt i allt mörker och när jag insåg att jag bokstavligen inte kan klara mig utan er, först då förstod jag att ni är viktigast för mig. Så, ångestdämpande och antidepressiva, ni kan slänga er i väggen för mina vänner är den bästa medicinen jag har, och de ger inga negativa biverkningar. Och efter en kväll med dem somnar man garanterat utan problem.

Därför vill jag hylla er, mina vänner. För att ni gång på gång får mig att skratta. För att ni gång på gång får mig att känna äkta glädje. För att ni gång på gång får mig att känna mig levande.

Varför är just mina vänner så viktiga i mitt liv? Jo, för att utan er hade jag inte haft något.

När orden inte räcker till.

När jag inte kan säga hur mycket jag älskar er.

När jag inte kan berätta varför jag inte klarar mig utan er.

Då får man försöka göra det på bästa sätt. Jag önskar att alla av er hade suttit i L011 i Språklådan 12.50 idag, så jag hade kunnat säga det direkt, men tre av er var i alla fall där. Ingen nämnd, ingen glömd, men om du tar åt dig så är du värd det. 

Någon gång berättar jag den äkta, nakna sanningen.

Inte nu. Nu säger jag bara att jag älskar er. Av hela min själ. Av hela mitt hjärta.