I just can't stop loving you

Jag hatar allt som äckelsjukdomen har fört med sig! Hur min hjärna har blivit invaderad av ett monster och satt så många verklighetsuppfattningar, signaler och tankar ur spel. Men också saker jag tvingats ge upp. Intressen som blivit förgiftade. Relationer som har brutits. Inget går att göra ogjort, men ibland önskar jag så himla mycket. För det är vissa saker som fattas mig.

Jag gråter ofta över henne. Saknar hennes lena mule. Hennes snälla ögon. Synen av henne komma travandes mot hagens öppning. Ljudet av hennes gnäggningar när jag ropade "Boniiiita". Jag försöker glömma henne. Men det är omöjligt. Mina fina fina Bonita. Men nej, hon är inte min längre. Har aldrig varit på riktigt. Men hon har behållt en del av mitt hjärta. Jag har länge undrat hur hon har det. Har försökt få tag på henne jag hade kontakt med angående Bonita, men utan resultat. Men igår såg jag en bild från en från mig gamla gymnasieklass - med Bonita! Så jag kontaktade hon som verkade äga henne (inte min klasskompis då) och jag är så glad att Bonita verkar ha det bra nu! Visst kan jag inte låta bli att sakna min fina bruna, jag gråter fortfarande när jag tänker på henne, men jag är säker på att hon har det bättre där än vad hon hade det med mig. Så trots att saknaden svider mer än mest så vill jag ju självklart det bästa för henne. Jag kommer inte sluta sakna henne, men jag behöver inte oroa mig över hur hon har det - eller som mina värsta tankar har gått; om hon ens lever.






No matter how time flies I fly with you

Går igenom lite gamla bilder.
Hittade denna somriga bild.
På min fina Bonita med min fina Emmas fina mamma.
För drygt tre år sedan. Och jag tänker på mycket.
När jag gå igenom de här bilderna.
<3
 
 

Jag har inte gett upp oss än

Åh, finaste, finaste häst! Det kändes som det var igår som jag kratsade hennes hovar, rätade till hennes sadel och satt på hennes rygg. Allt kändes som vanligt. Som att det alltid hade varit så. Som att det är så det alltid borde vara. Och det är det ju - egentligen. Det var så härligt. Så underbart. Och så fantastiskt! 
Och det bästa av allt: jag kan få göra det igen!
 
 
 

And it's in all the things and other things that make you who you are.

 
Just nu saknar jag min fina så otroligt mycket!
Jag önskar att jag kunde hälsa på henne...
Bara säga hej liksom, och en lite puss kanske.

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går

26:e juli 2010 hade det bytts klart information via mail och det som var kvar var att bestämma var dag och tid för en första träff. Den tredje augusti promenerade jag med ängeln första gången och kunde inte hålla mig från att rida henne för än till dagen efter. Hon var ju så otroligt snäll (jag fattar verkligen inte varför de sa åt mig att sätta kedjan i munnen när vi skulle promenera??? det var aldrig fråga om att ha det igen - snarare om jag skulle ha grimskaft eller inte).
 
 
Fast det hela började med att vi satt hamnade i en svacka som vi var tvugna att ta oss ur innan allt det roliga kunde börja. Jag minns hennes tvärstopp i början. Hon stod helt still och vägrade att gå frammåt, men envis som jag är fick jag henne tillslut att röra på hovarna. Det var något viktigt för jag visste att jag inte någonsin skulle låta henne komma undan med små dumheter. Hon insåg att det inte fungerade att streta emot och jag insåg hur jag skulle rida för att få henne med mig vilket gjorde att nivån höjdes hela tiden. Vi skulle klara svårare och svårare saker. Det blev liksom naturligt med fler och fler ridpass. Önregn, åska, blåsväder, snöstorm, kalla minusgrader... Ja, i alla lägen skulle hon ridas. Jag ville inte att hon skulle glömmas bort på grund av lite mörker och snö. Så klart hon skulle få komma in i värmen en ruggig höstkväll. Hon skulle ju ha det bästa och det var jag som skulle ge henne det - ingen annan red ju henne och alltså låg väl allt ansvar på mig? Eller? Det flöt i alla fall på. Vi lärde oss mer och mer, speciellt om varandra och det gjorde att förtroendet för varandra växte enormt mycket. Jag litade på henne, hon litade på mig - vad mer kunde vi begära? Alla sa att hon hade blivit som en helt ny häst. Som en sådan sak att flytta undan skänkeln var till en början världens prestation för oss. Det var inte tal om att göra varken skänkelvikning, galopp på volt eller att rida mjuka åttor i lagomt tempo. Fast på något sätt hände det. Kanske var det den nya hästen, som ändå var samma häst, som hade vaknat till liv.
 
 
Så kom en tid då jag trodde att jag hade insett en sak - Bonita var för svår för mig och jag var för dålig att rida henne. Detta gjorde att jag halvt slutade. Jag åkte dit en eller två gånger i veckan för att pyssla med henne för hon var ju trots allt - om vi passade att jobba med varandra eller inte - "min" älskade Bonita. Jag ville inte lämna henne helt, inte låta henne gå. 
 
 
Jag klarade mig i fyra månader (september 2011 till årsskiftet) men sedan saknade jag min fina Bonita (UPPDATERING: min kloka vän Hanna hade så otroligt rätt!) så jag började igen och jag tror detta avbrott var ganska bra för oss för sedan såg jag det jag inte hade sett tidigare. Det gjorde att vi började förstå varandra på ett plan som vi inte hade gjort innan och det gick nästan bara uppåt med ridningen.
 
 
Fast samtidigt fungerade det inte. Någonting hände. Någonting kom smygande på samma sätt som det började göra ett tag etfer att jag hade börjat rida, satt upp högre mål - men nu hindrade det mig. Rida tre gånger i veckan blev två gånger. Två gånger blev en gång. En gång blev en gång utan ridning - bara städa i stallet, mocka, göra henne fin. Jag orkade inte. Allt jag gjorde skulle vara mer perfekt än tidigare gång - bättre mockning, bättre sopning, bättre ryktning... Jag åkte till stallet, jobbade som en robot, men det värsta var att det kändes så enormt bra efter att jag hade varit där. Bra... Det var skönt att vara färdig med stallet, inte med henne, men med allt annat. Det var så skönt att veta att det var bortgjort. Fast samtidigt fanns den gnagande känslan av dåligt samvete för att jag inte var där fyra gånger i veckan...fem gånger...sex gånger... När stalldagen väl kom förvandlades det dåliga samvetet till ångest. Det var inte tungt att andas i stallet på grund av allt damm. Inte heller på grund av den starka lukten. Det var på grund av järnbandet som spändes runt bröstkorgen och täppte igen. Det var ångesten. Fast det värsta var känslan av svek. Jag hade svikit min fina. Mi Bonita que era muy bonita. Jag ägnade mer tid åt att spånet i boxen skulle ligga perfekt än vad jag gjorde direkt åt henne. Hennes borstar skulle vara rena, de skulle ligga i ordning. Manen skulle vara helt fri från tovor. Vattenkaret skulle vara skinande rent. Självklart skulle gången hon skulle gå på också vara fläckfri. Men hon då? Hennes motion. Hennes mule som ville bli klappad. Hennes öron som aldrig fick lyssna på annat än snabba steg, stressade arbetande händer. Inga mjuka och värmande ord. Ingen kärlek. Bara perfektion. Bara stress. Bara ångest. Som ett korthus som byggs högre och högre, men det blir samtidigt ostadigare och faller av lättare vindar.
 
 
Efter att en gång i veckan blivit varannan gång i veckan insåg jag att det inte fungerade. Jag var tvungen att ta en paus, i alla fall fram till sommarlovet (pausen togs på riktigt i början av april) och jag trodde på riktigt att det skulle fungera bara jag var ifrån allt ett tag. När sommarlovet kom, kom även ångesten över stallet. Över att ta sig dit (på grund av tvångsträningen som tidigare pågick som jag visste skulle återupptas så fort jag började). Över att vara där. Över att bara tänka på det.
 
 
 
Även fast jag lägger skulden på mig själv för att det blev så här, vet jag ändå inte hur jag skulle kunnat ha gjort för att undvika det jag egentligen inte vet vad det är. Nä, jag vet inte så mycket, men någonstans vet jag att det blev fel. Kanske var det inte bara i stallet. Nä, det var i hela livet. Någonstans på vägen fanns det en grop som jag missade. Så småningom kanske jag hittar den. Kanske kan jag komma tillbaka. Det är vad jag vill. Tror jag i alla fall. Jag tror att jag vill och inte bara att jag borde.
 
 
Lättnad. Nervositet. Ånger. Glädje. Svek. Sorg. Kärlek.... Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Efter många om och men, när jag tillslut hade beslutat mig bar det av fort iväg till stallet för att få allt avklarat innan jag hann ändra mig. Femtonde juni tjugohundratretton. Det visade sig att jag inte behövde vara nervös, att det inte heller behövde vara hejdå för gott. Jag var varmt välkommen tillbaka om jag ville. Visst vill jag, men jag kan inte. Jag förmår mig inte att möta ångesten. Jag är feg, springer iväg.
 
 
Det var sorgligt, det var tårar, även fast det inte var hejdå förevigt. Jag sopade stallgången en sista gång. Jag pussade på henne. Strök henne på mulen. Viskade alla de där orden hon inte fått höra på länge. Det sista jag såg av henne innan jag vände ryggen åt var en stor, go och varm sommarhäst som lyckligt rullade sig i hagen. Hon kommer ha det bra. Äta dagen lång. Kivas med FrejEld. Jag behöver inte vara orolig. Hon behöver inte mig som tar hand om henne. Innan jag kan ta hand om henne måste jag kunna ta hand om mig själv. Jag måste gå tillbaka på vägen, hitta den där gropen som jag missade, se vad som orsakade den och sedan kanske vända håll igen.

 
Fast om jag tänker på stallet, på Bonita, på allt...då vill jag minnas allt fint.
Om jag tänker på stallet tänker jag på soliga sommarkvällar på Nordanträskvägen
på väg från banan med ett hårt och lyckat pass i kropparna.
Jag tänker på stallvärmen som möter en efter en iskall ridtur i vinterskogen.
Jag tänker på raseriutbrotten på Bonitas idiot till bror, FrejEld, efter hans rymningar
(fast han är ju också världens charmigaste sötpropp så man är ju inte sur på riktigt, det går inte!).
Jag tänker även på Splenda.
På Bonitas lugnande effekt på henne.
På mitt och Izzas underbara ridläger.
På hur härligt smutsig man blir.
På hur jag överbevisade alla andra som ansåg att det var bäst att rida
henne med de skarpaste betten då det gick finfint att rida med ett tvådelat.
stekande sol en sommarförmiddag.
hästarnas lycka vid synen av grönt gräs.
På när jag tillslut fick Bonita - som inte ens kunde galoppskänkeln - att fatta galopp från skritt.
På hennes förmåga att lyssna, följa och bara vara när man promenerade med henne.
ridturerna med Izza och Splenda som aldrig tycktes
vara tillräckligt långa för att vi skulle hinna prata om allt.
 
Jag tänker på att hon finns kvar. Min Bonita är inte borta.
Om jag känner på tok för mycket saknad efter henne så finns hon kvar.
Hon kommer stå där i hagen som en liten köttbulle och lyfta på huvudet när jag ropar Boniiiita.
 
 
 
 
But how can I move on when I'm still in love with you?

Hejdå för en stund

För några dagar sedan betämde jag mig att göra det som jag länge har tänkt. Det känns skönt, men jag var lite feg och skrev ett brev istället för att prata, men är man socialt inkompetent så är man (vilket förövrigt kommer göra att jag aldrig kommer få något jobb). Jag har i alla fall bestämt mig för att ta en paus från Bonita och stallet fram till sommaren. Ett ångestmoment mindre, men jag vet att jag ju hursomhelst kommer behöva åka dit igen, även fast det är långt kvar och långt inne ligger det och retar. Fast just nu är det mycket annat som känns värre så stallet kommer inte bekymra mig alltför mycket den närmaste tiden i alla fall.
 
 
 
Det största problemet är att jag älskar denna häst.
Annars hade jag bara kunnat lämna henne för gott.
 

Mi Bonita en muy bonita

(Tisdinställt, nu är jag ute på mörka gator och springer. Spring med mig om ni vill. Det uppskattas!)
 
Äntligen!!!
Jag har köpt täckena till Bonita, men viktigast av allt - jag har fått tillbaka glädjen i stallet.
Jag har även köpt henne ett nytt bett som verkar fungera riktigt bra. Hon har varit så fin! Dessutom är det ju grönt så det passar in. Haha nä men jag tror stenhårt på denna typ av tränsbett till Bonita. Hoppas bara att jag inte förstör allt.
Det stora regntäcket som hon hade förr. Dock är det provisoriskt lagat. Det såg förjävligt ut för ett tag sedan.
Ett grönt och skönt fleecetäcke på min posserande fotohäst.
Jag köpte även en fin tjocktröja på rean
 
 
 
 
Mi Bonita es más bonta con sus manatas nuevas.
 

vill någon ge mig?

+ mycket annat. Som en vinterjacka till exempel (a)

summering av veckans ridning

Denna vecka blev det bara tre pass, men tre riktigt ordentliga sådanna!
 
Onsdag:  35 min ute, 40 min på banan
Fredag: 45 min ute, 35 min på banan
Lördag: 35 min ute, 40 min på banan varav lite hoppning
 
Vi har jobbat mycket galopp och hon börjar fatta det. Jag är riktigt stolt över min tjej!
 
Nästa vecka:
Onsdag: Bana
Fredag: ev i skogen
Lördag: Bana
Söndag: Bana
(hoppning lördag eller söndag)

Summering av veckans ridning

Här kommer alltså även en summering av de dagar jag varit i stallet.
 
Måndag: Ute 35min, Dressyr 40 min
Fredag:Ute 50 min, Dressyr 45 min
Lördag:Ute 40 min, Dressyr 1 timme
Söndag:Ute 40 min, Dressyr 50 min
(Ute är till och från banan, dressyr är på banan)
 
Hon har varit helt magisk och jag kan inte annat än tacka denna fina häst att hon är som hon är så att ingen gillar henne, eller bryr sig om henne för då får jag ha henne alldeles för mig själv!
Som sagt, helt fantastisk. Jag kan inte säga något mer.
 
Kommande vecka:
Onsdag: Dressyr
Fredag:Skogen
Lördag:Hoppning
Söndag:Dressyr
 
 
Haha, det är inte så illa som det ser ut. hon skulle bara rulla lite, lillSplenda (:

nu vill jag ut!

Roligt att jag bara har en sjättedel så mycket besökare idagidag av vad jag hade igår, hah.
Slutade i alla fall tidigt idag och nu ska jag bege mig mot stallet för att låta hästen dö - som vanligt. Ojoj, stackars polle. Nä men nu är det hårdträning för tösen som gäller innan det blir snö, dåligt underlag och kallt. Just nu är det helhärligt höstväder så jag vill bara upp på cykeln och iväg! Idag satsar jag på Bonita, fiolen och fotbollen och lägger de få läxorna åt sidan för imorn blir det att plugga kan jag ju säga. Ska cykla till skolan för vi börjar 11.15 med idrott och sedan slutar vi efter den för att en lärare är sjuk. Ska då till mormor (och inte hem eftersom jag hade planerat allt annat innan vi fick veta att hon var sjuk) och där får jag plugga i cirka två timmar innan jag ska spela för Lillian halv fyra. Sedan blir det att plugga, i ytterligare tre timmar, i väntan på att orkestern börjar. Spelar i två timmar och sover sedan hos mormor. Det är min planerade morgondag.
hon är ju lite smått underbar min fina ♥
 

häst bäst på att hoppa

för att se bilder, gå till Izzas blogg, där ser men hur vana både ryttarna och hästarna är på att hoppa, ahaha.
 
Klockan nio i lördags cyklade jag och Izza till Spelnda och hoppade med henne. Öronen pekade rätt fram och hon tyckte att det var så roligt så! Hon ville så gärna hoppa så hon slängde sig iväg flera meter innan hindret, söthästen. Vi hoppade även med Bonita sedan och även hon tycket att det var rena rama kalaskul med lite hoppning så det blev full fart mot hindrerna och jag  försökte få henne att inte bjuda mycket frammåt. Efter 50 minuter uteritt (fram och tillbaka till banan och lite uppvärmning), 10 minuters longering och en timme och 10 minuters hoppniing så var hon så trött att det droppade svett från magen. Splenda var ju inte mycket piggare efter hennes pass heller. Det blev alltså en riktig genomkörare för pollarna och även för oss som spenderade 7 och en halv timme i stallet (Izza, vi kom hem halv fem, inte fyra!)
 
äntligen har vi många äpplen i vårt lilla träd

ett litet inlägg

Nio på morgonen bar det av till stallet för att hoppa med Izza men så blev det inte för hon mådde inge bra. Det blev istället en riktig genomkörare för Bonita med longering och dressyr på banan avslutande med lite galopp på volt. Det gick helt okej för oss med galoppen med tanke på förtusättningarna.
 
Annars idag har jag pluggat en hel del.
Pluggat, är det något slanguttryck föressten? Ingen förkortning va..? Plu.. Nä vad är det egentligen? Det låter ju inte som ett riktigt ord.
Sedan har jag även pysslat med en grej som kommer upp inom kort.
Nu- träning på Sundis!



lördag i höstens alla färger

Jag bloggar sämre och sämre och mina besökare blir allt färre. Jag är ju så duktig...
 
Är ovanligt mör i kroppen efter ett pass med finaste Bonita i skogen. Longerade henne innan och tesatade även på lite galopp (hon kan ju liksom inte ens galoppskänkeln så vi över på det mest från marken) bland de färgglada träden i Nordanträsk.
 
Har fyndat ett par gammelrosa strumpbyxor från HM och ett par mellanblå. Bägge för 30:-
Sedan fanns även den finafina tröjan på Kapphal i min storlek. De hade den inte framme fast kassörskan sa att de borde ha en kvar (fast de skulle inte få in några fler). Då kom den fram ur ett skåp då någon snäll människa köpt den men lämnat tillbaks den. Inte nog med det så var den ytterst lite trasig så jag fick den för 40:- billigare! Kommer vara så fin till alla mina kjolar. Underbart!
Annars så har jag inte mycket pengar kvar på kontot nu för jag har nyligen fört över det mesta till mitt sparkonto inför resan med Emma till vintern/våren. Det kommer bli toppen! Haha, bara någon förstår oss med vår engelska...
 
Nu beger jag mig till Izza för att ha en finfin kväll med alla fina från BYN.
Dagen innehåller alltså lite av varje. Natt hos mormor, stan, Bonita (och för att inte glömma, bloggen) och galen kväll. Vad mer kan man begära?
 
denna fick jag med mig hem fast en beige-vit

26 timmar häst

Nu är klockan 13.41. Jag ska jobba intensivt. Endast med detta. Här kommer ett bildfyllt inlägg från mitt och Izzas ridläger som vi hade i helgen! Eftersom det är en hel del bilder - av de 746 stycken - så får ni ha förstående för att jag inte orkade redigera mer än cirka fem stycken.

 

 
Vi cyklade mot Nordanträsk cirka fem på fredagseftermiddagen med väskor, sovsäckar och kylväska. Lämnade all packning i Spelndas stall och sedan åkte jag till Bonita för att kunna möta upp Izza och Splenda på banan. Hanna följde även med och agerade fotograf och fint sällskap. Red på banan i en timme och sedan blev det - tack vare Hanna - lite mer fotografering.
 
Jag lämnade sadeln i Splendas stall och red barbacka tillbaks för att lämna Bonita. Efter två timmar på hästryggen smorde jag, Hanna och Izza sadlar och träns inpå småtimmarna och visade varandra våra bästa sidor.
Hanna cyklade hem vid kvart i elva eller om det var kvart i tolv... Jag och Izza fortsatte med rengöringen och smörjningen till ungefär halv två. Då gjorde vi i ordning vår säng i Splendas box med hjälp av två av hennes täcken. Sedan låg vi en halvtimme och skrattade, kollade på bilder, gäspade och skrattade ännu mer innan vi somnade gott.
lva
Vaknade halv elva - Izza sex för att mata hästarna men hon väckte mig inte fast hon skulle!!! - och möttes av två soliga sommarhästar och skinande sadlar och träns. Packade ihop lite, "monterade" ihop tränsen och åt frukost innan vi longerade och red Splenda barbacka.
Efter en timme på banan med Splenda var det dags för nästa hästar på tur. Det blev en två timmar och 55 minuters lång tur till Näset. Vi hade tyvärr inte med vår proffsfotograf så vi fick nöja oss med oss amatörer. Inte det lättaste när hästen inte ville stå still.
Med trötta kroppar och hungriga magar cyklade vi hem och var hemma vid sju på lördagskvällen. Och framför allt med ett underbart fint minne. Något som måste göras om!
 
 
Nu är klockan 15.47. Man kan säga att det tog tid.
 

underbara djur

Tänk om de fina djur kallade hästar inte hade funnits. Då hade vi inte kunnat ha vårt minnesvärda ridläger. Så underbart. Så otroligt underbart. Jag tänkte skriva ett fint och långt inlägg men nu är det så att det tog ett tag att ladda bilderna från Izzas kamera till mitt USB så det får jag hämta imorn. För att förtydliga det hela: Jag har inga bilder från helgen vilket jag vill ha i mitt fina inlägg. Detta leder till att jag får uppdatera imorgon.
 
Nu är jag riktigt trött och mör i kroppen så jag tror att jag ska lägga mig och läsa min bok som är hemsk men bra.
 ♥ Ett hjärta till alla fina som gjorde denna helg!
 
skolsakerna som gör allt lite roligare

lycklig lycklig lycklig

Snart snart snart bär det av till stallet. Och det är inte vilken cykeltur som helst dit heller. Denna gång kommer det bli tungt och jobbigt. Jag kommer nämligen ha väskor med mig för det är äntligen dags för mitt och Izzas erterlänktade (hjärnsläpp!! ens något ord?) ridläger med våra söta. Som grädde på moset så ska även Hanna vara med idag men den dumma människan ska tyvärr inte sova över...*snyft*

Sitter här i mina före detta underbart fina ridbyxor som en gång faktiskt var fina men nu är det hål i dem. Ska ta farväl av dem ikväll...

Har lite sällskap av min hund


Denna ↓ tog han helt själv!



verklighet

Innan jag lämnar denna dag bakom mig och sluter ögonen i min underbara säng ska jag äta middag och förhoppningsvis läsa ut min bok.

Nu har alltså det som kallas livet börjat. Väldigt skönt med en mjukstart men mindre skönt och peppande att ena vår mentor började prata om tvåan som 'året där man inte har något mål att sträva efter' och att vi måste acceptera att 'vi lever vårt liv i skolan' 'skolan är vårt liv'. Jaja, vi börjar inte gå efter schemat för än på torsdag så hittils är det lugnt.

Efter skolan fortsatte jag och min fina vår barbacka vecka som håller på fredag, söndag, idag, onsdag och kanske något lättare på torsdag eller så får hon vila för att sedan hårdköras under lägret. Kära Bonita skötte sig fint och mina ben dog när vi körde en del lättridning. Just nu är både kropp och knopp döda då jag var på Inpuls och körde core med ny koreografi. Jag är helt enkelt slut nu så det blir mat och säng. Nattinatti

sommarlovets sista dag

Nyss hemkommen från stallet sitter jag här i min ensamhet och dricker te från Gotland och äter turkisk yoghurt. Så gott!
Avslutade sommarlovet och började min och Bonitas barbackavecka med ett medelhårt pass på banan kring 8. Red under en fin rosa himmel och stjärnan mig skötte sig fint trots att min balans inte är något att hurra för.

Dagen har mest bestått av att plocka bär, gå med Kompis och packa till loppisen som jag, Emma och Amanda ska sälja på. Hoppas verkligen det inte regnar... Ska åka ivär innan nio på morgonen så idag får jag verkligen inte vara uppe lika länge som igår. Låg och vred och vände på mig och min onda fot tills tre. Snart börjar ju även skolan så skärpning på den fronten.


fina fina vänner, vad ni är bra <3


fina fina pennfodral


Detta hittade jag alltså i brevlådan idag. Blir man inte glad av ett sådant kuvert och en sådan lapp med handskriven text? Känns så personligt och fint.♥

Även denna dag har varit fin. Åkte till Bonita åtta och körde ett hårdpass. Hon var underbart fin och jag smälte. Cyklade med Kompis och duschade honom sedan innan jag och Izza tog bussen till Hägnan, var där och myste en kortis för att sedan ta bussen till Hööks. Där gick vi i cirka femtio minuter och bara drömde oss bort bland allt man skulle vilja köpa. Fick i alla fall med mig


Vi gick en sväng på Granngården och åkte sedan till stan för att köpa en present åt Tilda. Åkte hem ganska snart hem för att hämta träningskläder och åka buss igen till Inpuls och Core. Åkte efter det än en gång buss för att ta mig till träningen som innehöll mycket spring och som inte gick speciellt bra.

Nu är det Wallander som gäller. Imorgon stallet med bästa Izza och Splenda och sedan kväll hos bästa Tilda.
Nattinatt

Tidigare inlägg
RSS 2.0