Först denna eviga oro/rastlöshet/ångest. Som leder till att jag spenderar mina dagar ungefär som idag. Som leder till att jag blir stressad över det. Som i sin tur leder till ännu mer oro, rastlöshet och ångest. Som leder till att alla andra tankar, som inte har med det att göra, på något sätt ändå får en koppling. Som leder till att det går runtruntrunt. I'm done with this life! Önska att det var lika lätt gjort som sagt. Även fast jag klargör för mig många gånger per vecka, lever jag ändå i förnekelse. Och som vi läste i psykologi 1a "tror man på det så fungerar det oftast". Yepp. Jag är som vemsomhelst. Behöver inte behndling. Behöver inte hjälp. Kan klara mig själv. Lever ett normalt liv. Behöver inte ändra på mig. Jag överlever ju. Jag är inte död. Inte fysiskt i alla fall.