Tack snälla tomten

Du gav mig den bästa julklappen.
Fast nej. Jag gjorde det. För första gången känns det som att jag gjorde någonting bra. Att jag kan något. För annars hade jag inte fått höra "Då får jag gratulera dig till körkortet". DET OMÖJLIGA HÄNDE! :'D

Snälla tomten...

...låt mig ge mig själv den bästa julklappen jag kan

I don't know how I got here. I knew it wouldn't be easy, but your faith in me was so clear. It didn't matter how many times I got knocked on the floor, you knew one day I would be standing tall. Just look at me now.

 
 
 
 
Cause everything starts from something
 
 
Nu var min pepp- och motivationslista slut. Att visa alltså. Den är varken uttjatad eller på något sätt värdelös för mig. Hoppas ni hittade någon som ni gillade. Förmodligen hittar jag några fler som säkert kommer in här, men för tillfället är det slut. Men jag slänger in en sista här.
1, för att Buffy alltid peppar mig
2, för att musikalavsnittet alltid ger med massivs med positiva känslor
3, för att...ja
Walk through the fire!
 

Ett gammalt utkast om framtiden (idag)

Skrev det här 8/4 i år.
Och oj vad mycket som har hunnit hända.
Jag har hunnit nästan dö. Jag har skrivit avskedsbrev  till familj, släkt, vänner... Jag har blivit ifråntagen min frihet. Jag har tagit studenten. Jag har sommarjobbat. Jag har brutit mitt fem års gamla löfte. Jag har blivit inlagd igen pga starka självmordstankar. Jag har legas sömnlös. Jag har slutat skada mig själv. Jag har börjat skolan. Jag har blivit helt lost i Buffy (och allt som hör därtill). Jag har börjat DBT och färdighetsträning.Två av mina vänner har flyttat. Jag har redovisat för en klass jag inte känner. Jag har hatat livet. Jag har varit tackvacksam för livet. Och allt däremellan. Efter att jag skrev detta utkastsinlägg och försökte spå in i framtiden (alltså dagens nutid).

"Förra året, den här tiden låg jag på sjukhus. Ja, jag var sjuk i en ätstörning, men nej, jag låg inte underviktig, med sond och svagt hjärta. Man kan vara sjuk ändå. Men det är himla media som förvränger bilden, som bara visar att en ätstörd person tappar jättemycket i vikt och nästan inte äter. Bilden måste börja visa sanningen. Perspektivet måste vidgas. Fokus måste flyttas från det fysiska, som så klart kan förekomma. Oavsett om du går ner de där kilona eller inte behöver du hjälp om du har tankarna och beteendet. Vi kan inte låta den nuvarande porträtteringen kvarstå. Det finns mest troligt en mängd med människor som har ett ätstört problem, som inte vet om det, inte enbart på grund av förnekelse, utan för att den enda bilden de har av sjukdomen är den media visar. Den bristande kunskapen kan orsaka för mycket lidande för individer som vill ha hjälp, men som inte inser vad de behöver hjälp med. Här har media en stor makt och möjlighet att sprida kunskapen och få fler att förstå att de själva eller någon anhörig kan ha hamnat i det ätstörda träsket. Inte bara det, media kan dessutom slå hål på fördomarna som finns angående sjukdomen om de skulle gå ut med en bredare bild och ett vidgat perspektiv.

Något som har gjort min väg så mycket längre än vad den hade behövt vara är att jag, trots stor kunskap och medvetenhet om ämnet, hela tiden har tänkt att jag måste gå ner i vikt för att jag ska kunna få säga att jag mår dåligt, att jag inte bara hittar på. Detta samtidigt som jag har gått i behandling och ändå någonstans velat bli frisk, men det har alltid känts som att något har varit ouppklarat."

Sedan hade jag inte skrivit något längre. Och nu sitter jag här. Hemma. (Eller detta är ett utkast för just nu är jag hos Henny och julbakar med henne, Anna, Emma och Rebecca)
Jag minns - hur skulle jag kunna glömma?? - ett (tolv sms långt) sms från min fina CC som jag fick när jag var inlagd där hon skrev "och jag hoppas att du aldrig mer behöver spendera ditt jullov på sjukhuset". Man kan ju aldrig säga aldrig, men hon hoppades i alla fall rätt på det här året. <3


Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig, jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig.

 

Det värsta det är att du förstår. Du har gått samma vägar som jag går, men bara de som bländats av ljuset kan se hur bra vi mår

 

Visst är julen hell, men jag står ändå leende

 
Har fått det finaste kortet av min Emma.
Åh, och är det inte underbart att få ett kuvert i brevlådan med sitt namn handskrivet på?
 
 

Ge mig det mörka, och ge mig det svåra, jag lovar jag orkar jag bär åt oss båda

 
 
 
Du är snäll, du är alldeles för snäll för ditt bästa.
Du vill alltid alla så väl.
Du är skör, jag vet du har varit med om det mesta.
Det finns så många ärr i din själ.

Vill du gråta, så lägg ditt huvud här på min axel.
Gråt tills alla tårar tar slut.
Denna världen, den kan nog inte allt vara så vacker.
Inte gjord för sånna som du.

Så ge mig det mörka, och ge mig det svåra.
Jag lovar jag orkar, jag bär åt oss båda.
Räddaren i nöden, jag ska göra allt jag kan.
Ända in i döden, jag ska aldrig gå nånstans.
Räddaren i nöden, jag är här och slåss för dig.
Ända in i döden.

Du är trött, du vill inte följa med mig på festen.
Orkar inte skratta och le.
Det är svårt, jag vill hjälpa när du är så här ledsen.
Det ordnar sig, du kommer få se.

Så ge mig det mörka, och ge mig det svåra.
Jag lovar jag orkar, jag bär åt oss båda.
Räddaren i nöden, jag ska göra allt jag kan.
Ända in i döden, jag ska aldrig gå nånstans.
Räddaren i nöden, jag är här och slåss för dig.
Ända in i döden.

Så ge mig det mörka, och ge mig det svåra.
Jag lovar jag orkar, jag bär åt oss båda.
När allting går sönder, så finns alltid du och jag.

Räddaren i nöden, jag ska göra allt jag kan.
Ända in i döden, jag ska aldrig gå nånstans.
Räddaren i nöden, jag är här och slåss för dig.
Ända in i döden.

Du står vid busshållplatsen och bussen kommer snart

 
För drygt elva månader sedan stod jag ungefär med denna syn framför mina ögon. Hade blivit utskriven. Det var en fredag. Sist jag pratade med en läkare var på måndagen. Fyra dagar senare skickade de bara hem mig. Nio på morgonen. Utan att bry sig det minsta om hur jag mådde. Vilket var kasst. Konsekvenserna fick de smaka på sedan. Men tyckte de att det var deras fel? Nej så klart inte. De gör aldrig fel. Det var mitt fel.
Men jag var ju så jävla rädd. Så rädd för allt. För mig själv. Och framförallt för dagarna. Det vet jag. Men jag förstår inte. Hur några dagar kunde kännas så långa. Så fruktansvärda. En helg. Och en måndag. Men jag klarade inte ens av tanken på dessa långa, evinnerliga dagar. Helger i övrigt kändes som stora berg. Grät oftast i timmar innan en helg. Och nu har jag så svårt att förstå hur det kunde kännas så länge. Så skrämmande. Och så omöjligt.
Livet kan svänga ibland. Hippsvipps står man där och inser att man har passerat ljuset i tunneln
 

I create, therefore I am

 Lite av de saker jag pysslat med de senaste månaderna
 
 

Två länkar ni kan klicka er in på

 
 
Psykisk ohälsa finns överallt
 
What Is Depression? Let This Animation With A Dog Shed Light On It
 

The more that it rains the more I will grow

 


When my head tells me "no"

My heart tells me "go"

Om det fanns nått mer att ge så hade jag gett allt för du är värd det

 
Jag har haft så många sätt att straffa mig själv på. Men jag märker nu att jag kan gå emot dr fledra av dessa tankar. (Hej, ett halv år skadefri torsdags!!)
Bara det att jag xxxxxxx är stort.
Jag överväger ofta vad jag ska skriva, med tanke på att allt möjligt kan vara triggande.
Man kan få idéer att göra skada sig på olika sätt genom att läsa hur någon annan har gjort - trots att texten i sig är menad att verka på motsatt sätt. Så jag utelämnar nog allt. Så egentligen finns det väl inte så mycket mer att skriva. Men keep fighting allihopa! Något bättre är redan på väg
 

Just because it's black in the dark doesn't mean there's no color

 
 
If I ever stop believing in me
I know I always can believe in you.


Läser en doktorsavhandling till mitt gymnasiearbete...

 
och AHAHAHAHAHAHA!!! SÅ jävla rätt.
 

She's just a girl, who doesn't know she's already beautiful

Story of a girl who lost her world, so she could be beautiful...

Fifteen, so sweet, you'd think,
But she's got a secret.
Made up her mind,
The day she came to find-out that he left

I Guess there's another girl
This time blue eyes, blonde hair
She'll do anything to catch his eye
But she knows she'll never compare

Skips school, wont eat, can barely sleep
Takes drastic measure.
Runs seven miles a day in the sun
Wearing a sweater

She turns the radio on so no one hears what she's doing.
Cuz she's convinced herself he'll come back to her, when she's perfect.

She's just a girl, who doesn't know she's already beautiful.
One year ago, if you had seen her you would never know
This would be her only out, for every time she's broken down, and hates herself,
For everything that's wrong in life,
looks in the mirror to criticized,
she'd rather be beautiful than alive.

Nineteen, one shrink, two times a week, but nothings changing.
Mom cries at night-for her life, cuz she knows she's fading.

She's tried to turn around, but she's too far in the wrong direction
Wasn't s'pose to be this way, all she wanted was some affection.

She's just a girl, who doesn't know she's already beautiful.
Five years ago, if you had seen her you would never know
This would be her only out, for every time she's broken down, and hates herself,
For everything that's wrong in life,
looks in the mirror to criticized,
she'd rather be beautiful than be alive.

Twenty three,
Now she's buried 
Underneath red roses.
I'm gonna miss her 
And I hope someone learns from this

Maybe she's happy now
Maybe she's finally free
Of not feeling good enough, 
And maybe she's rid of her disease.

She's just a girl, who didn't feel like she was beautiful
Seven years ago, if you had seen her you would never know.
This would be her only out, for every time she's broken down, and hates herself,
For everything that's wrong in life,
looks in the mirror to criticized,
she'd rather be beautiful than be alive
 
Faces Without Names - Deadly Beauty
 
Jag hatar att sakna folk.
Så fan för den som lämnar mig!
Dö inte. Kör över ätstörningen.
Eller vad än det är som plågar dig.
Låt inget köra över dig.
Snälla?
 

Crying myself to sleep...

 
 
:'))))))
 
okej jag har sagt att denna ska vara fangirlfri. Så. Nu har jag slutat.
 
 
 
 
 
 
 
dldlfkdkdlksjshaggrkflfögöhåhäfksbsbfklg :')
 

There's a place that I know. It's not pretty there and few have ever gone. If I show it to you now, will it make you run away? Will you stay, even if it hurts?

 
 
 

RSS 2.0