We wrestle with the devil in the flickering light. No way to tell who's winning the fight. Hold on, you're gonna get through it
Wake me up when it's all over, when I'm wiser and I'm older. All this time I was finding myself and I didn't know I was lost
so wake me up
No matter where you are I'll be there. No matter what you'll be - I'm right behind you
Gissa var jag ska imorgon?!
Till min bästa Emma i Örebro! Åh vad jag längtar! Det var alltför länge sedan vi sågs. Dessutom har jag aldrig hälsat på henne i hennes och Manges lägenhet där. Wihooo! Och jag behöver ju inte varna er för lite bloggande - det har ni redan blivit vana vid.
Jag har många Emmor
Can't complain about much these days, I believe we'll be okay
Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.
Jag får för mig att jag kan vara kvar men jag vet inte hur
Två flugor i en smäll. Fuck ED. Fuck cancer.
Där ute ligger snön
Someday I'll be big enough so you can't hit me and all you're ever gonna be is mean.
All those secrets you've been concealing
Say you're happy now
Once more, with feeling
Once more, with feeling
SHARE reunion
För några veckor sedan var våra två, numera, Hultsfredsbor här. Allt var precis som det skulle. Sedan åkte de. Också saknar man dem igen.
När skoltoaletter kan peppa
Så nära ett sammanbrott. När jag möttes av detta. På skoltoaletten. Och jag klarade dagen. 
För jag tänkte hela tiden på min egna lilla motivation som jag har. Som jag brukar tänka på. Som hjälper mig.
Om du inte har något sådant, försök skaffa 👍
All my windows still are broken but I'm standing on my feet
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar
100 hela dagar
Och ni vet vid det här laget vad dessa siffror betyder. Japp, det har gått hundra hela dagar. Det känns så långt borta. Och det är väl precis vad det är. Skadefri i tresiffrigt. Pretty amazing.
Och inte bara att beteendet har varit borta. Tankarna finns i princip aldrig där. Jag har använt det jag köpte för "eventuella nödsituationer" till det den faktiskt ska användas till - utan att ens bli frestad. Och för någon dag sedan såg jag på Uppdrag granskning där självskadebeteende var med. Och nej, jag triggades inte (dock borde de väl haft någon varning i början tycker jag för nog kan det allt trigga, men det är väl kanske svårt att veta vad som gör det).
Nu ska jag fortsätta öka på mina siffror och det kan DU med! Jag trodde det var omöjligt. Speciellt när jag tog ett snedtramp. Men ett litet steg i fel riktning betyder inte att allt är kört. Det kan alltid bli värre - se till att det inte blir det. Det lilla steget gör dig inte misslyckad. Se bara till att komma upp på banan igen. Snedtrampen kommer komma glesare. Och bli färre. "Bara" du inte ger upp för att det inte hela tiden går uppåt. Att falla är inte att ge upp. Att sluta försöka är det.
What am I doing...
Take your hesitance and your self-defense. Leave them behind, it's only life
'Cause I won't let 'em dim my light, and I'm holding my head up high,
Dags att våga vilja
Nu har jag gjort mig redo för att ta ett steg ut ur säkerhetsbubblan. Våga misslyckas, ha möjligheten att låta kontrollen ta kontrollen men ändå låta bli. Från bläck, abstrakta känsloteckningar och "tvingas att göra det bästa av situationen för att det inte finns något annat att göra" Till blyerts, rita av verkliga saker och "göra det bästa av situationen utan att dra mig själv tillbaka och till botten varje gång". Kan bli svårt. Kommer bli svårt. Men jag tänker inte säga att jag inte gillar det när jag känner hur min blick slits mot pappret och pennorna hela tiden. För jag vet att jag egentligen bara är rädd. Jag vill. Men fröken perfektionist vågar inte för det inte kommer bli perfekt på en gång, aldrig perfekt. Men jag vill. Och varför ska något annat hindra mig?
Att jag har köpt fyrtio nya sudd betyder inte att jag tänker sudda vartenda streck som inte blir perfekt.
"Det är mänskligt att fela, men när suddet tar slut före pennan har det gått för långt."
Iiiiiii
Nu är våra två Hultsfredsbor hemma! Sitter på skolan och ska snart träffa dem. Åhh va jag längtar!
Ovanligt vardagsbabbel. I glädjerus. Typ
Nu fick jag helt plötsligt ett sådant där ryck när jag måste berätta vad jag har gjort. Ofta kommer det när jag har mycket känslor. Det har jag nu. Så otroligt glad och bara allmänt tacksam. Först att körlektionen inte medförde några dödsfall är ju en sak, men så liten! De senaste timmarna har jag tillbringat med min fina Lina och jag trodde aldrig att min mun skulle sluta babbla. Och jag är ju inte precis den mest pratglada... Men med vissa får man helt plötsligt bara massvis med tankar från hjärnan och allt kommer på en och samma gång. Vet inte ens vad jag skriver för jag är så uppe i varv just nu. Vi hade det så mysigt/bra/roligt/awesome. Inte gjorde det saken sämre av att jag fick fangirla lite över Buffy i bilen på vägen hem heller, hehe. Och vad ska jag göra nu? Ehhh.....hehe
Små vågor innan stormen
Jag vet att min blogg har blivit tråkigare än vanligt. Men det finns lite för mycket andra saker. Som måste passa in. Ta tid. Ta kraft. Saker som jag gör. Saker som jag inte gör. Saker som jag borde göra. Och saker som jag vill göra.
Och fram för allt det där sista. Känns viktigt. Att det ens finns. För inte allt för länge sedan var det inte ens något jag kunde snudda vid. Vadå vilja till att göra någonting? Räcker det inte med att behöva orka leva? Vadå livskraft? Vadå något som inte är extremt svart och ihållande eller extremt vitt och mer kortvarigt och sällsynt?
Då var det skönt att få ur sig lite. Av vad det nu var. För ingenting annat fanns i livet. Det fanns. Men inte aktuellt.
Nu finns det annat. Och jag kommer sällan in här. Elle nä. Där ljög jag. Jag kommer in. Har tid. Men inte alltid behov. Inte ofta ens.
Var jag ville komma med detta vet jag inte. Kanske hade jag behov. Ibland kommer det liksom bara. Små vågor av ord. Eller så kan det vara stora känslostormar. Just nu är stormen på väg. För om tio minuter ska jag på min första körlektion.
Och se, hur miniproblem kan bli något man oroar sig över när man inte har de, bokstavligt talat, livsavgörande sakerna som stör en.
Se upp på vägarna i Luleå! Hejs!
If anybody asks you who I am just stand up tall, look 'em in the face and say: I'm that star up in the sky, I'm that mountain peak up high. Hey, I made it
