Såna som vi med lyckan mitt i sorgen, vi ställer frågor och jag är trött på mina svar

Vissa saker pratar man inte om. Man bara gör det inte. Inte skriver heller. Man behärskar sig. Kontrollerar. Men man tänker. Tänker, tänker och tänker. Och det kan man inte kontrollera. Det bara blir. Det bara är.
 
 
Nu ska jag fortsätta med... ja, vad
fan det nu är som jag gör på dagarna
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0