För några dagar sedan betämde jag mig att göra det som jag länge har tänkt. Det känns skönt, men jag var lite feg och skrev ett brev istället för att prata, men är man socialt inkompetent så är man (vilket förövrigt kommer göra att jag aldrig kommer få något jobb). Jag har i alla fall bestämt mig för att ta en paus från Bonita och stallet fram till sommaren. Ett ångestmoment mindre, men jag vet att jag ju hursomhelst kommer behöva åka dit igen, även fast det är långt kvar och långt inne ligger det och retar. Fast just nu är det mycket annat som känns värre så stallet kommer inte bekymra mig alltför mycket den närmaste tiden i alla fall.