För att inte bli alltför nostalgisk gick jag inte igenom alla bilderna från skolan. Dessa räcker. Jag får nog med tårar som tränger bakom ögonlocken. Alla dessa år. Få, men betydelsefulla. 

En dag på i bilen/på IKEA/i Finland/i Rebeccas stuga i Kamlunge. Med mina fd klasskompisar/bästa vänner + Rebeccas 08-kompisar (+Umebo).

Bara ett litet ihopkast av alla bilder, ingen rensning, ingen redigering.

Bara så här.

Min nyförälskelse. Som jag nämnde lite smått. Nej, det var inte nyss vi möttes, men jag är fortfarande nyförälskad. Inte för att jag vet något om kärlek precis haha. Nä, men jag är helt fast. Skratt, skrik, frustration, ilska, tårar.... Det finns allt! Buffy is the shit! Jag lovar att om jag och Henny hade gjort reaction videos på youtube hade vi varit kända. Haha nä men denna serie är fan helt fantastisk! Jag tror jag aldrig har fått så många känslor på en och samma gång och allt är bara så himla bra. Okej, jag hatar när karaktärer dör, när saker inte blir som jag vill och när Joss fucking fantastisk Whedon jävlas med tittarna, men trots alla tragiska saker som fått mig att gråta floder så skriver han så otroligt bra och allt blir så levande. Typ. Okej jag vet inte vad jag skrev där men mina åsikter och tankar kring detta är väl just nu upp i ett rus av nyförälskelse antar jag hehe. I alla fall så vill jag ge alla - som vill se något fantastiskt, skratta natten lång, få sina hjärtan krossade och sitt liv lite rubbad - ett tips att se Buffy the Vampire Slayer. Jag vet att folk klagar på effekterna och kvalitén (och ingen ska fråga mig om sådana åsikter för det skiter jag fullkomligt i - förutom när jag och Izza av misstag såg en skräckis från 82, då lade jag märke till sådant) men den är ju fan från 1997. Förresten så spelar det ingen roll (inte för mig som sagt) för allt annat är så bra! Förutom det jag har nämnt så kommer det även ett musikalavsnitt och det måste ju vara det mest geniala som Whedon har kommit på! För det första så gör ju musik någonting speciellt med en, och för det andra så är det ju toppen att något fick mig sugen på att spela fiol nu i sommar. Ja, jag har noterna och det är ju alltid roligt att spela sådant man känner igen. Och ja, de mest spelade låtarna på min mobil är från Buffy. Jag har nog nördat ner mig en aning, men när nyförälskelsen går över så blir det nog ett lite mer sansat förhållande. Och min tumblr blir åter igen en mix av Los Hombres de Paco, Glee och Buffy - inte bara Buffy från topp till tå. Fast det är ju trevlig det med.

Men nej, jag ska inte låta min tumblr förgifta denna rättså sansade blogg. Men några bilder måste jag bjuda på.

Jag hade en känsla av att jag ville låsa den. Jag gjorde det.

Jag hade en känsla av att jag ville öppna den. Jag gjorde det. 

Apropå ingenting så saknar jag studenten

Just nu känner jag för att lösenordsskydda min blogg. Av orsaker. Jag gör det antingen ikväll eller imorgon, men skriv på facebook, smsa eller maila ([email protected]) om ni vill ha lösenordet.

Kanske öppnas den om någon dag. Om någon vecka. Eller månad. Eller inte alls. Jag vet inte. Men jag tror nog inte den är stängd för alltid.

Mina tokar. Mina änglar. Mina bästa vänner.

För er som inte sett detta inlägg på blogg.se:s startsida så borde ni läsa det.

Jag gjorde det och - trots att jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig hur det är och var - går det ju inte att inte bli berörd. Och känna stor tacksamhet för sin egen skull. Jag pratade så sent som igår med min pappa om livets allvar och jag är så glad att just jag får ha honom. Och ledsen för att läget är som det är just nu. Men jag har honom och det är det viktigaste! Men man ska aldrig ta någon för givet.

 

För ett tag sedan städade jag och min kära fader en del av vinden - för det fanns många saker vi har knåpat med. Visst fanns det leksaker och annat, men mycket av allt var grejer som vi gjort. Jag vet att jag gillade att pyssla även när jag var mindre - fick bland pysselförbud på fritids för att jag och en kompis pysslade så mycket - men att jag var så kreativ minns jag inte. Inte heller att pappa gjorde så mycket. Och vissa saker var riktigt avancerade. Men framförallt är jag imponerad hur han ides. För alltså seriöst...typ snickrade en soffa, stoppade den och klädde in den i fint tyg. Inte var det en enkel rektangulär soffa heller. Eller vad sägs om skolbänkar till mina "Berrysar".

En mattebok till ovannämnda
En spjälsäng med borrade hål för varje pinne

Osv...

Jag förstår att jag är en pysselmänniska

Hemsk tanke.

Visst, jag hoppas att det är någon jag kan hjälpa på ett eller annat sätt genom att skriva, men jag hjälper även mig själv. Och just nu känner jag verkligen att jag behöver skriva för min skull. För jag vill en dag kunna säga att jag är frisk och fri och att jag mår bra. Och det kan jag inte om jag fortsätter leva i destruktivitet. Och jag har så många impulser nu så skalorna på veckokortet står i skyarna. Men jag skriver ha lite för mig själv innan jag ska sova. För på kvällen kommer de värsta demonerna. 

Och jag glömde visst att berätta att jag blev utskriven idag. Lika arg som tidigare gånger på grund av tillvägagångssättet, men vill de ha läkare som suger så får de väl ha det. Annorlunda nu jämtemot förra utskrivningen är att jag inte säger att jag inte ska tillbaka - vi får väl se vad son händer. Jag vill inte att det ska behöva bli så, men om behovet finns så ska jag inte riskera livet bara för att det finns idioter där som jag inte vill se. Men jag sticker inte under stolen med att jag hoppas att det var sista gången jag satt min fot där. Jag vill inte att mitt liv ska innebära att skickas in och ut från psyket. Inte heller att det jag mest oroar mig för är vad, när, hur och var jag äter samt hur tjock jag tycker att jag är. Främst borde jag väl ha ett liv som jag vill ta hand om och inte bli av med.

Så lätt att säga men jag vet ju att det måste bli ändring. Antingen en ändring eller så orkar jag inte mer. Jag vet det. Jag har varit där många gånger. Då jag har sett att det verkligen inte fungerar så här. Men allt är bara så jävla svårt i praktiken. Imorgon ska jag i alla fall och göra ett nytt stepwisetest (googla om ni vill veta) och denna gång ska jag vara brutalt ärlig. Då kommer jag slippa grubbla över saker som jag har gjort sedan sist på grund av att jag inte var helt ärlig. 

Och jag vet absolut inte vad jag har skrivit för himla sörja men jag har i alla fall lyckats distrahera mig lite. Ångesten är inte lika stark, jag är lite tröttare och jag har fått skriva av mig lite. Jag uppfyllde citatet från min bok i och med detta inlägg i alla fall. Men ni får självklart läsa ;) 

Själv orkar jag inte läsa igenom denna sörja. Jag ska sluta mina ögon i min egna säng under mitt blommiga påslakan.

• 32
• Okunskap bland människor som borde vara kunniga
• Plumpa människor

Tack och godnatt för mig.

Min fina Kopparnäsbo har förgyllt denna dag och umgåtts med mig, vilket gör att jag kan vara lite mindre irriterad på de tre ovanstående punkterna.

Bara för att mitt vackra namn har namnsdag idag så fick det bli dagens rubrik.

Ibland blir inte saker som man tänkt sig, men vad vore livet utan överraskningar?

(tänkte skriva en simpel sak på engelska här, men eftersom jag är märkbart trög så blev det inte så då grammatiken inte vill jobba med mig, "ska det vara come eller comes?" mvh idioten)

 

Fick för ett tag sedan nys om If you say so, låten Lea Michele har tillägnat Cory Monteith (och ja, jag grät som ett barn när jag hörde den). 

 

 

Omöjligt att inte bli berörd ju.
Kollade sedan runt lite bland de andra låtarna i hennes album Louder och vad fan, hela jävla skivan är ju bra!

Inte för att det gör något precis, jag är bara glad att jag har hittat någonting nytt och bra att fylla tystnaden med!

Några är väl lite mer favoriter än några få andra, men alltså det här med att hitta låtar gillar jag. Mer musik åt folket!