All these years go by so fast, but nothing lasts forever

För att inte bli alltför nostalgisk gick jag inte igenom alla bilderna från skolan. Dessa räcker. Jag får nog med tårar som tränger bakom ögonlocken. Alla dessa år. Få, men betydelsefulla. 

 

Men ingenting mer händer egentligen än att vi går skilda vägar nu. Anna och Henny är på väg mot Hultsfred (Kalmar) medan jag, Rebecca och Emma blir kvar här ännu ett tag till. Det är allt. Egentligen. För vänskap är starkare än så.

Men att inte ha dem här längre. Gör lite ont. Mycket ont faktiskt. Men man vänjer sig. 

Avsked är dock det absolut värsta jag vet, så detta är jobbigt. 

Men så bra vi har haft det. Så många minnen. Och fler blir det! 

Avstånd spelar ingen roll. Det vet jag. Min Emma (som kom hem idag yeyyyy) är ett bevis på det.

Bara äkta vänskap finns. Då löser sig allt.

 

 

When you need me
The heavens will send
A message within
Straight to your heart

 

 

Vår vänskap kommer klara sig igenom allt. Så enkelt är det. Och vi är inte mer än en knapptryckning bort, du kan ringa eller skriva när som helst på dygnets alls timmar. "And if you ever forget how much you really mean to me, everyday I will remind you" <3