"Typ den sista i världen"
Det var min käre faders kommentar till mig när jag tillslut gav upp min blåa Nokia och köpte mig denna vita sak. Ja, jag är med iPhone och vad passar inte bättre än att tala om denna stora livshändelse genom ett mobilinlägg?
Dock är det säkert även mitt sista för det tog då en jävla tid att skriva.
Skinny
Idag är ingen vanlig dag, för idag är det bloggens födelsedag.
Idag fyller mig blogg fem år. På minuten faktisk.
Detta blir inlägg nummer 1178. På 1826 dagar. Alltså 0,65 inlägg per dag i snitt. Inte något att hänga i julgranen precis, men man får ju tänka att den har stått tom varje gång jag har varit på någon resa vilket säkert har dragit ner siffrorna.
Mycket har hänt på fem år.Allt från designen till innehållet.
Här är mina två första inlägg haha.
Och jag har ju faktiskt hållit det jag lovade för fem år sedan: inte ett inlägg varje dag, men några per vecka.
Så igen, GRATTIS bloggen!!!
My actions speak for what I can't say
Tom på ord.
Jag vet inte.
Har inget att skriva här.
Vill inte vara falsk. Men har inget sant att säga.
Jo, jag har det väldigt bra. Har varit med min bästa Emma fem dagar i rad. Det är inte fy skam. Väldigt underbart faktiskt.
melissahorn.se
Haha alltså söt hon är.
"Hej! / Hoppas ni haft en bra jul och början på nya året. / Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt. I julklapp fick jag en pyjamas och en sockervaddsmaskin. Jag har inte använt den sistnämnda med det sammanfattar ändå ganska bra vad jag ägnat mig åt. /.../ "
Sockervaddsmaskin...nawwww
Destroy what destroys you
Lättad och vettskrämd på samma gång
Planerna inför sommaren - check!
Tänka sig att oroliga lilla Sofia utan pengar har lyckats skaffa sig jobb till sommaren.
YEY!!
Alltså ni måste se!
Buffy the Vampire Slayer
Visst att den är gammal. Kanske har dåliga effekter (jag vet inte, jag bryr mig inte om sådant). Men fan vad denna serie är värd att se! Alltså jag är helt fast! Tur att Henny har skivorna och att jag inte tänker kolla ensam för då hade jag haft ett ännu mindre händelserikt liv än vad jag har nu. Det finns allt! Så sjukt underbar. Eller jag kanske borde kalla den känsloframkallande för mina känslor hoppar typ upp i taket, genom taket, över taket, upp i rymden, ett varv runt månen och tillbaka igen. Jag kan inte vara tyst en minut. Jag skrattar, skriker, kvider, gråter, hånar, blir upprörd och allt däremellan.
Jag är kär.
Mest kär är jag i dessa
aww, Buffs <3
I valet och kvalet
Det går inte min väg
Är det inte redan nog jobbigt?
Ska jag behöva skriva om stora delar av ett arbete för att jag har råkat spara fel fil?
Ja.
Fan i helvete!
Less less less
En snabblektion
Visst är det humor, men även så mycket sanning. Fyndigt sätt också, inte speciellt långtråkigt om ni fårgar mig.
Tisdag morgon
Yey, jag har internet på skolan igen!
Dock inte så bra för jag borde göra lite arbete.
Se så söt jag blev med hjälp av lite effekter på webbkameran
Det känns så konstigt, så annorlunda och så obehagligt
Från minst fem dagar/ vecka, till mellan noll till två.
Jag känner hur mycket de fattas mig. Hur mycket jag saknar dem.
Mina fnisar.
Sist vi var alla var nog den där dagen i december. Okej, undantag: En tisdag för kanske fyra veckor sedan. I en och en halv timme.
Ibland kan man roa sig själv väldigt bra
ha. ha.
Jag sitter och läser igenom mina små texer som är skrivna allt ifrån hösten 2006 till våren 2014.
Ganska underhållande.
Hade tänkt göra en bok och smatidigt kunna scrapbooka lite.
Dels för att jag vill pyssla, men dels för att det kan vara roligt att ha annat än i ett dokument på datorn.
Dock är jag väldigt osäker på om jag ska ha med allt för det är ju inte vackert precis... Någon på (sv-)engelska bland annat.
Men det kanske är charmigt? Att se "utvecklingen", eller vad man nu ska kalla det.
Denna eviga ambivalens.
Fast vissa problem är ju betydligt mindre än andra.
Detta är stort! Eller inte...
Middle of the night when it comes creeping. I lay awake, when I should be sleeping
Jag känner bara behov av att blogga.
Inte för att jag vet varför.
Ungefär som den där ångesten som man inte vet av vilken anledning den hälsade på.
Eller när man bara gråter och gråter och själen blöder.
Eller när man längtar någon annanstans.
Man vet varken varför eller var.
Det enda man vet är att det är på det viset.
Fast jag vet egentligen inte vad jag skriver.
Att skriva "idag hände detta" känns inte alls som min grej. Om jag inte har lust det vill säga
Jag är mer "idag kändes det så här".
I skolan är man oblektiv. Här flödar inläggen av känslor.
Eller nja, inte alltid. Man får ju lägga lite band på sig själv.
En sak jag tänkte på, helt från ingenstans så där, att jag bryr mig inte om någon vet eller om någon inte vet.
Jag är helt likgiltig i den frågan. Faktiskt.
Som sagt, jag vet inte varför, men att.
Så det så.
Nu ska jag sova och hoppas på en bra helg.
Jag har redan drömt om en sådan väldigt länge.
Jag hoppas jag kan våga.
Sedan ska jag vinna.
Vadå pessimist?
Jag: "Men har man väl harvnått botten kan det bara gå uppåt."
Pappa: "Om inte botten släpper."
ahahahaha
El miedo es como la familia, que todo el mundo tiene una, pero aunque se parezcan, lo miedos son tan diferentes y tan personales, como pueden serlo todas las familias del mundo.
"En la vida hay dos tipos de personas: Las que le tienen miedo a todo y no le quitan el plastiquito a la pantalla del móvil por si se raya, y luego están el que si se lo quitamos, y se nos ralla, en el bolso, con las llaves, con lo que sea....se nos olvida el PIN ...y no pasa nada"
Något som faktiskt var okej att lägga pengar på
"CORPO BY CERBONI arbetar mot kroppsideal, självskadebeteenden, ätstörningar och utanförskap och vill stärka den individakraften."
