En tömning av hjärnan


Visst, jag hoppas att det är någon jag kan hjälpa på ett eller annat sätt genom att skriva, men jag hjälper även mig själv. Och just nu känner jag verkligen att jag behöver skriva för min skull. För jag vill en dag kunna säga att jag är frisk och fri och att jag mår bra. Och det kan jag inte om jag fortsätter leva i destruktivitet. Och jag har så många impulser nu så skalorna på veckokortet står i skyarna. Men jag skriver ha lite för mig själv innan jag ska sova. För på kvällen kommer de värsta demonerna. 

Och jag glömde visst att berätta att jag blev utskriven idag. Lika arg som tidigare gånger på grund av tillvägagångssättet, men vill de ha läkare som suger så får de väl ha det. Annorlunda nu jämtemot förra utskrivningen är att jag inte säger att jag inte ska tillbaka - vi får väl se vad son händer. Jag vill inte att det ska behöva bli så, men om behovet finns så ska jag inte riskera livet bara för att det finns idioter där som jag inte vill se. Men jag sticker inte under stolen med att jag hoppas att det var sista gången jag satt min fot där. Jag vill inte att mitt liv ska innebära att skickas in och ut från psyket. Inte heller att det jag mest oroar mig för är vad, när, hur och var jag äter samt hur tjock jag tycker att jag är. Främst borde jag väl ha ett liv som jag vill ta hand om och inte bli av med.

Så lätt att säga men jag vet ju att det måste bli ändring. Antingen en ändring eller så orkar jag inte mer. Jag vet det. Jag har varit där många gånger. Då jag har sett att det verkligen inte fungerar så här. Men allt är bara så jävla svårt i praktiken. Imorgon ska jag i alla fall och göra ett nytt stepwisetest (googla om ni vill veta) och denna gång ska jag vara brutalt ärlig. Då kommer jag slippa grubbla över saker som jag har gjort sedan sist på grund av att jag inte var helt ärlig. 

Och jag vet absolut inte vad jag har skrivit för himla sörja men jag har i alla fall lyckats distrahera mig lite. Ångesten är inte lika stark, jag är lite tröttare och jag har fått skriva av mig lite. Jag uppfyllde citatet från min bok i och med detta inlägg i alla fall. Men ni får självklart läsa ;) 
Själv orkar jag inte läsa igenom denna sörja. Jag ska sluta mina ögon i min egna säng under mitt blommiga påslakan.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0