Ja, förut, då hade jag världens psyke. Jag var hur stark som helst!
Nu vet jag inte var det har tagit vägen.
Jag vet inte hur många gånger idag jag tänkte tanken att sluta. Jag sänkte inte ner på tempot på det där löpbandet men det var nog ett x antal gånger som jag på allvar funderade på att bara springa 15 min. Jag sprang så länge jag först hade planerat vilket visar att mitt psyke stärktes ett snäpp. Jag klarade att kämpa emot mina dumma tankar men det tar ju på krafterna. Jag kan fortfarande inte tänka mig att inte pressa ut allt jag har när jag springer eller sakta av men jag vill bara kunna känna som jag kände förr. Då hade jag aldrig ens en tanke på att utföra mindre än planerat - det blev oftast mer, mycket mer.
Det är visserligen inte bra det heller. För risken är ju stor att man pressar sig för ofta och för mycket för att lusten ska försvinna. Kanske är det det som har hänt?
All glädje med att springa vill jag ha tillbaka, för det är ju trots allt en väldigt bra motionsform
och dessutom är det ju helt jävla skönt att ha en totalt död kropp!



jag tyckte det var ssött med lite färger...

Idag har jag varit riktigt flitig må jag säga!
Jag har hunnit med en massa;
*Gått med Kompis
*Pluggat matte
*Rejäl damsugning av rummet
*Bakat Sofias specialbananbröd
*Träffat min Emma och sa adjö <'3
*Pluggat religion
*Tränat att springa med Kompis lite korta sträckor så att vi ska kunna springa tsm sen
*Duschat Kompis
*Sprungit på Inpuls
*Gjort "rehab" -träning för min fot
*Köpt en sötsöt blommig kjol
*Och nu bloggar jag - andra dagen i rad!

Det känns ju för bra att man gör någonting av lovet också!

-då vet man att det är lov!

Halojjsan!
Nu känns det bra.
Nyss kändes det inte bra.
Trodde typ min lilla Emma var död.

17:41
S-Smsar du när du är hemma? (från Pontushallen)
E-Ja

19:17 (efter ett X antal sms för att få ett tecken på liv)
*riiiiiiiiiiiiiiiiiiing riiiiiiiiiiiiiing i E:s fån men iget svar.

När jag nästan gett upp hoppet och tänkte försöka ringa till hennes föräldrars mobiler så testar jag att ringa igen och då svarar en helt oberörd Emma i telefonen - i liv helt och hållet.
Tack och lov att människan bara varit på lite svängar runt om - dock utan att ha nämnt det för mig - och inte död i någon krock.

Annars idag då...det har varit en söndag där jag först fyllt på skallen med mattetal och sedan tömt kroppen på ork på Inpuls - dessutom lyckades jag glömma träningskortet...

Igår var jag ju på Arcus med min fina Emma där jag fyndade en grön tröja, en svart tröja - bägge lite speciella och söta -, ett fågelhalsband - ugglehalsbandet jag hittade var så dyrt... :( - och - tro det eller ej - en mobiltelefon. Lånade ju pappas för att min inte gick att laga och nu hittade jag en helt fungerade, snygg, gul-grön telefon för 300:-.  Nice!

Aja, ett plötsligt slut nu men jag ska kila över till mitt E,
beso<3

...göra den sista repetitionen inför samhällskursens typ viktigaste prov...
Känns som att jag kan allt jättebra. Tänk om jag nu upptäcker att det är något jag inte kan... Då är det ju fan panik!!

Såhär på en lördagsmorgon är ingen människa vaken. Varför är jag det då?
Jag lovar att det har med den där himla dygnsrytmen. Jag lägger mig typ samma tid varje dag (myyyyycket tidigt) och det resulterar väl förmodligen till att jag vaknar tidigt, oftast innan väckarklockan. Visst, det är asskönt men inte på en lördag.

Jaja, nog klagat. Jag har varit usel på att blogga men jag har mina anledningar. Skolan flyter på bra och jag stormtrivs i klassen. Inte gör "cc-duvan" saken sämre ahahah. Jag dör

Jag har varit med om skolfoto, som jag inte vill se, fotbollsavslutning med käk, lekar och prisutdelningar, där jag vann delat träningspris med Moa, kalaskul kväll med några tjejer från klassen, en som vanligt mysig helg hos farfar, jakt med pappa...(som tur var ingen bördis skjuten), fina dagar i stallet både med Nalle och min gosehäst Bonita och slutligen en, som vanligt, fin kväll hos Izza med tre (Izza, Feffe oc Johanna) av finflickorna.

Tänkte lägga upp bilder men våran nya dator verkar inte ha bluetooth och USB-sladden till min tillfälliga mobil är någonstans och jag vet inte var någonstans är.

Idag bär det av till Pite för att se fotboll, Piteå - Linköping och sedan blire paltzerian! Nu ska jag kludda ner mitt skolarbete från pappper till dator. Har tid att göra det i skolan men datorerna är alltid upptagna. Funderar på en mini-pc som jag kan ha med till skolan för det hade varit lite behändigt. Skulle få något om jag var utan godis, chips, läsk, fika, glass, saft, popcorn osv i ett år. Nu har det gått mer än två år jag har ännu inte fått någon belöning... Kanske blir det en sådan liten dator som det och enda julklapp. Man får väl hoppas