Det känns så konstigt, så annorlunda och så obehagligt
Från minst fem dagar/ vecka, till mellan noll till två.
Jag känner hur mycket de fattas mig. Hur mycket jag saknar dem.
Mina fnisar.
Sist vi var alla var nog den där dagen i december. Okej, undantag: En tisdag för kanske fyra veckor sedan. I en och en halv timme.
Kommentarer
Trackback