Det känns så konstigt, så annorlunda och så obehagligt

Från minst fem dagar/ vecka, till mellan noll till två.
Jag känner hur mycket de fattas mig. Hur mycket jag saknar dem.
Mina fnisar.
 
Sist vi var alla var nog den där dagen i december. Okej, undantag: En tisdag för kanske fyra veckor sedan. I en och en halv timme.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0