Middle of the night when it comes creeping. I lay awake, when I should be sleeping
Jag känner bara behov av att blogga.
Inte för att jag vet varför.
Ungefär som den där ångesten som man inte vet av vilken anledning den hälsade på.
Eller när man bara gråter och gråter och själen blöder.
Eller när man längtar någon annanstans.
Man vet varken varför eller var.
Det enda man vet är att det är på det viset.
Fast jag vet egentligen inte vad jag skriver.
Att skriva "idag hände detta" känns inte alls som min grej. Om jag inte har lust det vill säga
Jag är mer "idag kändes det så här".
I skolan är man oblektiv. Här flödar inläggen av känslor.
Eller nja, inte alltid. Man får ju lägga lite band på sig själv.
En sak jag tänkte på, helt från ingenstans så där, att jag bryr mig inte om någon vet eller om någon inte vet.
Jag är helt likgiltig i den frågan. Faktiskt.
Som sagt, jag vet inte varför, men att.
Så det så.
Nu ska jag sova och hoppas på en bra helg.
Jag har redan drömt om en sådan väldigt länge.
Jag hoppas jag kan våga.
Sedan ska jag vinna.
Kommentarer
Lena
Fortsätt att kämpa och var så modig som du är! Kram
Svar:
Sofia Kihlström
Trackback
