I torsdags pratade jag ännu en gång med läkaren från psykiatrin här i Piteå och jag måste verkligen trycka på det faktum att jag har blivit bemött så himla bra. För som jag sa är det viktigt att komma ihåg det lilla positiva som finns kring psykisk ohälsa - som till exempel vänner som inte lämnar en. Jag har mött många dåliga läkare. Jag har upplevt mycket dåligt bemötande. Och det har jag skrivit om. För det är ju viktigt. Faktiskt. Men när jag nu har varit med om detta så tycker jag det är ytterst viktigt att tala om det också. För detta är verkligen något nytt för mig. Inte på öppenvården då, för på DBT:n har jag ju blivit bra bemött - även tagen på allvar. Bra bemötande på ätatörningsmottagningen också - dock kanske inte samma upplevelse av att bli tagen på allvar. Men på sjukhuset och av läkare på öppenvården då har det inte riktigt känts så bra. I Luleå alltså. Men nu har jag varit med om detta fantastiska i Piteå som jag bara måste få dela med mig av.