Men att få träffa några av dem som fortfarande bor här i närheten har verkligen varit viktigt. Jag har ju inte träffat så många (förutom Elin) när jag har varit inlagd så länge, men nu ska det bli ändring på. Jag förstår på riktigt inte hur folk klarar sig utan vänner - det skulle jag aldrig gjort. Det är de som funnits där vid min sida och burit mig när jag inte orkat gå. Det är de som har fört min talan när jag inte orkat prata. De är de som har kämpat för mig när jag inte orkat kämpa själv. Jag önskar bara jag kunde vara det för dem som de är för mig. Men jag kan säga att det är de som får mig att stanna kvar. Det är de som får mig att vilja försöka. Det är för att jag varken vill svika eller mista dem. Jag kanske inte har varit den vännen jag borde, men de har stannat kvar och som tack för det ska jag kämpa för att kunna vara där för dem lika mycket som de har varit där för mig. För de betyder verkligen allt.