Dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar

Jag har absolut inga drömmar. Inte ens ett litet uns av en dröm. Eller så har jag det, bara att jag inte kan koppla det. Varken små eller stora drömmar. Inga mål eller ambitioner. Kanske är det för att jag precis har kommit ut till det verkliga livet, eller så är det bara det att jag inte är en drömmare. Men något borde en väl vilja? Fast det vill jag inte. Den lilla dröm jag ändå känner att jag faktiskt har är att bli utskriven från sjukhuset och bo själv i min lägenhet. Annars har jag absolut inget jag drömmer om. Förut ville jag väl saker, men jag kan inte minnas om att jag drömde om något speciellt. Nu känns det inte som jag vill någonting. Absolut ingenting alls. Kanske är det en faktor till varför jag, trots i de stunder jag mår bra, ändå ser självmord som ett alternativ. Jag vet, jag borde inte tänka på det, men det är då fan lättare sagt än gjort. Tankarna finns där oavsett hur jag mår. Mina självmordstankar behöver inte gå hand i hand med mitt dåliga mående. Eller så har jag bara inte börjat må tillräckligt bra för att de ska försvinna. Gissar att framtiden får visa det. Men det är svårt att tänka på framtiden när en inte har några drömmar. Inget att sträva efter. Inget att försöka nå. 

Så nej, mina drömmar finns snart inte längre kvar. För jag har knappt några.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0