Åh vad jag blir less på mig själv. Hela början av det här året har jag stressat över jobb som jag inte har. Eller att ett eventuellt jobb blir för mastigt så här efter flera, flera månader av total inaktivitet. Nu har jag fått klart för mig att jag har ett jobb till sommaren. Och jag har ett jobb som är 50%. Jag borde ju vara helnöjd och lättad. Istället fortsätter jag att stressa över något jag inte kan kontrollera. Vad fan Sofia?! Chilla lite liksom. Var glad för hur hela den här jobbcirkusen slutade. Men nej, så klart ska annat med och störa. Och det ger mig slutsatsen som jag alltid kommer fram till: det är inget i omgivningen som gör att jag mår dåligt, det är jag själv, jag som är problemet. Men nu ska jag försöka lugna ner mig. Försöka andas och bara jobba på att ta mig härifrån.
Jag blev avbruten i mitt skrivande för att gå på en promenad med en från personalen - som jag brukar göra de dagar det går - och nu har mitt mående skiftat helt. Det var sol ute och det var skönt och jag gick med en skötare jag gillar väldigt mycket och vi pratade och pratatde. Nu kan jag - istället för tankarna ovan - tänka att jag kan vara lugn för troligtvis har jag jobb och sysselsättning ända fram tills nästa sommars slut. Jag kommer mest troligt kunna försörja mig ända tills dess också och med det avklarat kan jag kanske börja jobba med mig själv också.
Åh, från att ha mått skit till att ha tanken att sätta mig och läsa (kan inte koncentrera mig alls när jag har för många tankar som surrar), det är fan bra. Och allt tack vare den gulliga skötaren och det underbara vädret. Nu ska jag ta vara på det här måendet och läsa - och försöka att inte bli så tvångsmässig som jag brukar. Lycka till mig själv!
