Åt helvete med allt
Ungefär så känner jag just nu. Visst kan det säkert ändras, men nu har jag ingen som helst lust med någon form av pepptalk till mig själv. Hade möte med kommunen idag och jag fick veta att det enda som kan komma att bli aktuellt för mig av personlig assistent och boende så är det boende. Och nej. Alltså ett stort fett nej. Aldrig att jag lämnat min lägenhet. Men det verkade som att det var det enda som kunde få mig utskriven: att jag ansöker om boende. Som jag uppfattade det i alla fall. Så åt helvete med det.
Fick två roliga samtal idag med det blir åt helvete med båda eftersom det var jobbsamtal för jobb jag sökt tidigare och då heltid, men jobb som jag nu bara kan ta halvtid, vilket förmodligen inte går. Ska bli kontaktad av en av dem senare så där kanske det kan gå, men det känns åt helvete ändå för att jag bara inte kunde tacka ja direkt.
Klockan är kvart i sju och jag har nyligen varit med mamma och pappa utanför sjukhusets väggar en sväng. Det var skönt, och inget åt helvete med det, men nu är jag både otroligt arg och ledsen så jag ska försöka sova bort allt det där redan nu. Imorn väntar ett läkarsamtal som jag hoppas känns bättre än mötet idag. För det gav mig inga som helst förhoppningar eller någon motivation. Nä, åt helvete med allt jag känner just nu.
Kommentarer
Trackback
