Jag har äntligen läst igenom mina dagböcker som jag började göra för att minnas lite av allt jag har glömt bort när jag fick ECT. Det var ju inte lite jag hade skrivit precis, men vissa saker fick mig att komma ihåg då jag läste, medan andra saker inte ens kom tillbaka till minnet när jag läste om dem. Vissa saker chockades jag mer över än andra och vissa saker hade jag skrivit om som det inte var något speciellt alls när det i själva verket var det. Kan inte riktigt skriva ut allt här eftersom, ja, det är dagböcker, men nog var det bra att läsa igenom de där högarna. Första anteckningen var från mars 2013 tror jag det var och sedan har jag skrivit varje dag fram tills nu; ibland mer, ibland mindre. Jag är glad att jag har kvar dem, men nog var det både jobbigt och triggande att läsa stundtals. Kanske borde jag inte läst igenom vissa saker, men jag har så svårt att sluta med något som inte är slutfört. Nu i slutändan känner jah dock inte att det som stod har påverkat mig negativt, men jag lovar att det tar ett tag innan jag kommer läsa igenom allt det där igen.

Om jag läst dem hemma hade detta nog varit ett ställe jag hade suttit på medan jag gick igenom dem.