Jag tappar ofta orden nuförtiden och jag skyller på ECT:n. Jag vet inte om det beror på den att jag har fått så dåligt minne den senaste tiden, men jag tror det eftersom jag har fått höra att det kan påverka minnet. Nu idag fick jag i alla fall veta att jag har fått den sista behandlingen så förhoppningsvis kommer mitt minne tillbaka om ett tag. Det här med att tappa ord påverkar givetvis mitt bloggande. Jag kanske inte har skrivit mindre men mina texter har väl inte varit så välkomponerade. Än så länge kan jag väl inte lova att de blir det heller, men så småningom kanske. Om jag har någonting att skriva om, vilket jag inte direkt tycker att jag har just nu. Min motivation är på mindre än noll och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Idag har det varit en otroligt jobbig dag med många tårar, mycket personal och mycket hopplöshet. Sitter just nu och bara gråter och undrar hur jag ska ta mig igenom den här dagen som aldrig tycks ha något slut. Har i princip legat i sängen hela dagen och knappt ens kollat mobilen, plus haft ett läkarsamtal och sedan ätit middag. Klockan är inte ens sex och jag tycker att dagen borde varit slut för länge sedan. Jag vet att det blir mycket negativitet här, men jag har inte så mycket annat att komma med. Just ikväll känns det lite extra negativt av någon anledning - förmodligen pga dagen som varit. Tack och lov jobbar min fd. behandlare kväll så det känns lite bra i alla fall. Nog för att all personal här är otroligt bra så det känns mestadels tryggt, men som ni kanske förstår känns det lite extra bra när man har haft någon som behandlare under en lite längre tid. 

Exakt det jag ser, sittandes och skrivandes från min säng.