Mitt tröga huvud plus dagens händelser gör väl det här blogginlägget svårare att skriva än andra, men det får väl gå. Just nu skriver jag bara för att skriva och för att det är roligt så det blir ju inga genomtänkta inlägg precis. Idag har det varit en så mycket bättre dag än vad det var igår då det var riktigt kaos. Jag har hunnit träffa arbetsterapeuten (som är för utredningen) på morgonen och planerat lite vad vi ska göra. (Här är allt som är något annat än att äta och sitta ute i dagrummet/i rummet något utöver det vanliga.)  Sedan skulle det tas lite prover och svårstucken som jag är tog det en himla tid och jag hann bli stucken så många gånger, men ändå fick de inget blod. På eftermiddagen träffade jag psykologen för utredningen och det är så himla jobbigt när vi iprincip bara pratar om dåtiden och det är saker jag måste komma ihåg. Jag längtar verkligen tills jag får mitt vanliga minne tillbaka igen - om jag lever då, som jag brukar tänka. Jag pratade med psykologen ungefär en timme och efter kanske en kvarts paus så bar det av mot träningsköket för att träffa arbetsterapeuten igen. Denna gång skulle jag laga en maträtt och hon skulle observera mig, vilket kändes typ lika konstigt som när jag gjorde fruktsalladen. Det gick bra i alla fall och nu ska hon väl se över om vi ska göra något mer sådant eller hur vi ska gå vidare. Nu efter middagen har det inte hänt något, men det kanske var bäst det för nu är jag som trött av det lilla, men som ändå kändes mycket, som har hänt idag. Rent måeendemässigt har det varit en bra dag, men nu mot kvällen börjar det svacka litegrann. Ska försöka distrahera mig med...ja, något. Det finns ju massvis med saker jag kan göra av det jag har med mig, men jag har som ingen lust med någonting, men vi får väl se. Jag får väl hitta på något att göra min sista dag som 21-åring.