TRIGGERVARNING: ätstörningar och självskadebeteende
Det känns som att jag har glömt hur man skriver här. Det känns som att jag har glömt bort vad jag tidigare har skrivit. Nu har jag varit här på Piteå Älvdals Sjukhus i ganska precis ett halvår och det har hänt mycket. I början var det ju både livshotande förgiftning, heldygnsvak, ständiga provtagningar och självskadeomläggnigar. Nu den senaste tiden har jag blivit tilldelad både matvak och tillsagd att vara utanför rummet för att jag inte har kunnat hantera mig själv. Ja, jag har brutit mina långa uppehåll från att både kräkas och, ännu en gång, från att skada mig. Och ja, jag var otroligt besviken på mig själv då, och ja, det var rätt länge sedan och jag har där även hållit på ganska länge. Nu har jag dock en överenskommelse att om jag håller mig skade- och kräkfri (med hjälp av matvaket) får jag åka på en permission på torsdag till Kuoksu som jag gärna vill och det ska väl hjälpa mig att stå emot. Men det är tungt. Det var längesedan jag upplevde en sådan ångest att jag bara ville slå sönder mig själv. Trots extra långt matvak, har jag ändå känslan inombords att maten måste ut - även om det har gått en timme och det är helt lönlöst, och dessutom helt fel. Kroppen och skallen bara skriker åt mig att skada, att kräkas. Det är så svårt att göra något annat.Men jag ska stå emot. För jag ska på permissionen.
