På tisdag och onsdag var jag så nervös inför läkarsamtalet jag skulle ha och ville verkligen inte ha det, men det visade sig att det inte var något att oroa sig för. Det gick jättebra och jag ska börja få mer friheter för att testa mitt egenansvar - vilket börjades redan samma dag. Så från att precis fått gå ut med personal fick jag igår två timmar helt själv att gå till min lägenhet och göra vad jag ville. Att bara sitta där helt ensam i tystnaden var så himla befriande. Efter att i princip har varit under uppsikt av folk i nästan sju månader var det en speciell känsla att bara ta väskan och gå ut från avdelningen helt själv. Nu är jag ju alltså hemma hos mamma och pappa och en annan otroligt speciell känsla var idag när jag var med dem och handlade. Alltså fy fan vad det kändes konstigt! Bara själva konceptet. Det går liksom inte att beskriva. Allt känns så konstigt. Ovant. Bara att ligga i sin egen säng. Eller äta vilken tid man vill - och vilken mat man vill. Jag ska tillbaka på söndag så det ska bli en härlig och lång permission. Livet på 25:an är ju rätt inrutat: medicin en viss tid, mat en viss tid och läggdags en viss tid. Åt middag tre timmar senare än vanligt idag och nu är det nästan två timmar sedan det var läggdags för mig, så jag är rätt trött. Tänkte bara uppdatera lite om läget.