You gotta have the patience and believe you’re gonna make it, gotta hold on

Det har varit några jobbiga dagar med många tankar som drar åt det där hållet "dö". Jag försöker distrahera mig och inte fastna i dem, utan bara låta dem komma och försvinna. De försvinner dock inte lika lätt som de kommer, men jag försöker verkligen hålla dem borta. Dock har jag fått lära mig att försöka inte duger, men jag vet inte vad annat jag ska göra. Förhoppningsvis är "försöka" i alla fall bättre än att ge upp, så jag fortsätter på det spåret. 

Men det känns så himla lockande att bara ge efter för de där mörka tankarna. 
Men jag ska inte.
Försöker att inte sätta för höga krav.
Försöker att inte gå helt lost i alla katastroftankar.
Försöker att inte tänka så jävla mycket.
Men jag tänker. Och jag dras med i det där mörka.
Men jag skriver också. Och gör allt för att de där tankarna ska försvinna. Mitt bästa knep just nu: Buffy. Åh älskade Buffy. Att något kan få en att må så mycket bättre. Det kanske finns saker jag borde göra. Men jag tänker bara lägga mig ner och låta Buffy ta över hela mig, komma in via alla sinnen.
För mina tankar ska stanna innan de kommer till "dö".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0