Vi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand
En och en halv timme framför tv:n i dagrummet och jag är helt slutkörd. Känner mig värdelös som ens känner av det, men min hjärna är lite för trött för att orka tänka vidare. Alla de här veckorna på sjukhuset har jag varit inne på mitt rum, men nu börjar personalen här köra med lite hårdare tag och tvingar ut mig till måltiderna. Det känns jättejobbigt och jag förstår inte riktigt syftet med det, men vad annat ska en göra? De borde då vara nöjda att jag har varit ute lite idag. Kanske jag ska ut lite ikväll också. Det är ju egentligen inte så att jag har problem att vara bland människor, utan mer att vara med människor. Så, så länge ingen vill börja småprata med mig går det ganska bra. Det kan till och med vara lite skönt att få lite omväxling. Speciellt eftersom jag inte fick åka till skolan idag. Det hände en sak igår som gjorde att jag fick tillbaka extratillsynen så därför fick jag inte heller åka. Visst hade det varit skönt att komma härifrån och slippa hamna efter ännu mer i skolan, men jag gissar på att jag inte hade gjort så mycket där ändå. Har liksom ingen inspiration alls och i tisdags gick det verkligen inte bra.
Visst finns det saker att göra här om man bara försöker, men jag har så himla svårt att koncentrera mig nu, även på saker som brukar gå lättare. Idag har jag i alla fall kunnat rita lite vilket kändes bra. Annars är det detta mina topp 5 saker som jag verkligen behöver för att överleva typ:
Kalender, penna, anteckningsbok, mobil och headset.