Idag var det förhandling om ett förlängt LPT för mig, men jag var aldrig med för det kändes rätt onödigt. Jag överklagade inte ens för vad skulle jag säga? Jag gick raka spåret till Apoteket efter att jag hade blivit utskriven på ÖPT sist. Jag har pratat med personal om hur jag känner och tänker så ljuga kan jag ju inte heller. Men jag vill bara härifrån. Jag är så sjukt trött på att vara här. Jag vet att jag har lite problem, men att kalla det "allvarlig psykisk störning" som de gör, känns väl som att ta i. Och jag vet att jag bagatelliserar svåra problem, det har jag hört några gånger här, men jag har så svårt att se det allvarliga i situationen. Nu ligger jag i alla fall här, återigen i min säng på sjukhuset. Hur länge jag blir här, det vet jag inte, men i alla fall tills jag har fått medicindroppet så länge som jag ska ha det.