Jag har så många tankar. Jag har så underliga känslor. Och vad det blir för blandning är jag lite rädd för. Inte för min egen skull, men för andras. För att något ska hända som inte kan bli förlåtet. Men någonstans har jag en otroligt tydlig plan hur jag vill att saker och ting ska gå. Om inte den följs vet jag helt plötsligt inte om jag är så himla säker. Jag kanske är otydlig. Men det är ungefär så mitt inre ser ut just nu; otydligt.