Vi ska va de vi vill vara hellre nu än efteråt

272. 272. 272. Har stirrat på, läst och skrivit det där talet ett ex antal gånger nu efter lunchen. Jag har varit så nära på att trilla ner på noll. Jag har så många tankar. Och jag var säker på att jag skulle bryta mitt långa uppehåll av att medvetet framkalla kräkningar efter måltid. Men jag tittar på talet. Tänker på alla negativa konsekvenser mitt val skulle framkalla. Tänker på allt positivt valet att avstå har gjort för mig. Jag får tänka många gånger. Tankarna snurrar runt om och om igen. Tänker flera gånger om. Ändå är tanken kvar. Jag tänker på alla fina minnen från framsteg jag gör nästan varje dag i matsammanhang. Jag rör mig inte ur fläcken för att jag inte är säker på var mina steg kommer föra mig. Jag försöker forma om tanken till vilken tanke som helst och trots att jag vet att det är en destruktiv handling, blir jag så glad när den kommer och försöker slå ner den som säger att jag ska gå och kräkas. Jag vet att destruktivitet är destruktivt, men vissa saker känns bara sämre än andra. För jag vill aldrig låta mitt mående gå ut över maten. Aldrig igen. Aldrig.


Kommentarer
Sanna Nilsson-Lidin

jag är så stolt över dig, det ska du veta, och det ska du också vara!! <3 Att se en sån hög siffra får en bara att satsa längre och längre!!

Svar: Tack fina du. Ja det hjälper verkligen, om än det bara är en siffra så hjälper det och det är ju det viktigaste, att det gör något bra <3
Sofia Kihlström

2016-11-18 @ 04:11:28
URL: http://sannanilssonlidin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0