Möte, planer, framtiden
Jag har svårt att skriva när jag inte har någon rubrik. Och kommer inga rubriker i form av Melissa Horn-texter, har jag svårt att komma på vad som skall stå. Dagens rubrik har att göra med vad som hände idag, på det där mötet med mina föräldrar, överläkaren och annan personal, för det är ungefär det som har hänt som är värt att berätta. Mamma och pappa var alltså här för att äntligen vara på ett möte om vad som ska hända härnäst, men jag vet inte om jag blev så mycket klokare annat än att jag fick bekräftat att en utredning fortfarande är på g och att jag troligen kommer vara här i alla fall en månad till. De ville väl prata lite framtid, men jag är som lite allergisk mot det ordet så jag stänger som av lite när det börjar snackas om det. Från och med igår får jag gå ut med personal så igår var jag ut en sväng med min fd. behandlare och det var så skönt att verkligen få komma ut. Nu sitter jag och väntar på att en annan från personalen ska byta om så ska jag ut en snabb sväng igen. Vet inte om den här dagen har gett mig så mycket men snart är veckan i alla fall slut och jag hoppas verkligen på permission från torsdag.
Nu ska jag ut och gå i mina halkiga skor.
Älskade älskade Sofia! Det är verkligen jättetråkigt att se att du inte mår bra. Superstarkt av dig att dela med dig av dina mot- och medgångar i livet och även försöka minska ned tabun kring psykisk ohälsa. Jag skulle gissa på att jag och många andra barndomsvänner till dig skulle stå vid din sida om man bara visste om hur du mår och mått.
Jag tänker tillbaka på gamla minnen när vi brukade pyssla hemma hos dig, vika pappersflygplan och andra pappersfigurer med hjälp av böcker vi lånat från biblioteket, rita, bygga snögrottor och få varm saft efteråt av dina föräldrar, pyssla om Lotta och så mycket annat. Vi lekte med gosedjur, var det Elvis och Älvis vi hade likadant gosedjur av (en dalmatin)? Jag har kvar min än idag. Någon gång jag skulle sova över hos dig kommer jag ihåg när vi stod och borstade tänderna och jag tyckte det var konstigt att du spottade och fortsatte sedan att borsta (jag vet inte varför jag just kommer ihåg just det). Sedan tappade vi kontakten av någon anledning som jag inte minns.
Jag hoppas verkligen du kommer börja må bättre inom en snar framtid. Jag tror på dig även fast vi inte pratat sen barndomen i princip. Vi är nog fler än vad du tror som står bakom dig och hoppas på det bästa för din skull.
Styrkekramar! Detta fixar du!
/M
