Vad finns det mer att säga? Jag går sönder. Tar isär mig själv bit för bit. Jag tror inte någonsin jag kommer bli hel efter det här. Detta blir min undergång och slut. Och jag har inte planerat något annat heller. Jag vet hur det ska sluta, jag vet bara inte när.
Kan inte sluta gråta. Fortsätter bara att torka mina tårar. Med en tröstande tanke: snart är det över.

Jag vet inte vad som gick så otroligt snett idag, men egentligen spelar det inte så stor roll för jag bryr mig inte. Snart är allt över och jag får lugn och ro.

Var väl inte helt på topp när jag skrev det här inlägget. Vet inte riktigt själv vad jag menade hela tiden. Så ta detta med en nypa salt. Jag var otroligt upprörd, frustrerad och ledsen.