För ett tag gick det upp för mig hur himla tydligt det är att jag är helt förlorad i mina känslor i stundens hetta. Jag har länge varit medveten om att jag ofta tror att allt kommer vara dåligt förevigt när jag mår sämre - vilket det givetvis inte kommer vara. Jag har även varit medveten om att jag har svårt att ta saker och ting som har varit, på allvar. Men nu har jag insett att jag helt och hållet i princip glömmer bort (alt. förminskar) allt som någonsin har varit jobbigt när jag mår bättre. Det i sig är väl i och för sig inte är något direkt dåligt, men jag tror dessutom att ingenting någonsin kan bli dåligt igen (känner mig misslyckad när livets berg-och-dalbanan tar den regelbundna turen neråt) plus att jag tar så himla lätt på sådant som egentligen är så himla svårt, tungt och jobbigt. Jag skulle kunna få för mig att göra något mindre bra bara för att jag har glömt bort de mörka konsekvenserna av det. Någonting annat som tänkande jag också har insett att det är ändå någonting som kan påminna mig om att