Minnen som kommer upp

Sitter på skolan och syr. Lyssnar på ett avsnitt av Tiliapodden som jag har sparat ett tag pga risk för att vara tiggande. Nu bestämde jag mig ändå att lyssna på det här avsnittet om ortorexi och jag blir bara så ledsen. Så ledsen av att jag känner igen mig så himla mycket från mina första år som sjuk, i i princip i allt (även en del nu, men jag vet ju att det inte är ortorexi jag lider av). Samtidigt finns ju alltid det där lugnet av att få förklaringar. Svar på varför saker och ting är som de är. Och bekräftelse på att det finns andra som gör likadant som en själv (gjorde). När andra är som frågetecken och ojar sig över beteenden och tankegångar, ser jag inga konstigheter. Jag ser det logiska i det ologiska. Som självklart inte är logiskt, det är sjuka tankar, men jag förstår dem. Jag har också tänkt och gjort så. Så mitt i det ologiska är det ändå logiskt. Min ätstörning ändrade sedan form, men jag tror alla, oavsett typ, ändå förstår en stor del av vad andra sjuka menar. Just detta avsnitt beskrev allt från mina första år så bra, bättre än jag någonsin har upplevt. Alla tvång, bestraffningar, anledningar, bakomliggande tankar, tid, mönster, syften, socialt, ilskan mot kroppen, adderandet, förnekandet, ökningarna, förvirringen, svampeffekten gentemot nya "hälso"-råd och så vidare...

Ja...det började med att jag brydde mig om vad jag åt för att jag ville bli lite "hälsosam". Det slutade med att jag inte ens kunde tänka mig att äta något "fel" för att den tanken gjorde mig för rädd. Jag blev arg på folk som frågade om jag ville ha något jag tyckte var uppenbart att jag inte kunde äta, för jag blev arg på mig själv och tänkte att "ser de inte att jag inte äter sådant?!". Jag började med att träna hårdare för att det skulle vara bra för mig. Det slutade med att jag tränade för att jag mådde för dåligt om jag inte gjorde det.
Jag har så många minnen från den tiden. Som kommer upp nu. Bara något litet nämns så minns jag. Och de gör förvånansvärt ont. Av någon anledning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0