Jag önskar att jag var en sådan som inte tänker alls

Alltså jisses. Jag är mer förvirrad nu än vanligt. Får verkligen inte ihop mina tankar eller något som helst som låter vettigt. Försöker förbereda mig inför mötet på torsdag, men helt ärligt vet jag inte ens varför jag ska vara där. Eller jo. Jag blev erbjuden och tackade ja. Men jag försöker som få ett konkret svar på varför jag ska vara där. Men jag hittar det inte. Jag försöker komma på konkreta saker jag vill ha hjälp med. Men allt är som ett virrvarr av sådant som inte går att sortera. Och när jag inte kan sortera blir jag knäpp. Och det känns som att jag bara blir knäppare och knäppare. Är i alla fall hemma nu. Men i helgen har jag varit hos mamma och pappa. Och va? Bara det gör mig förvirrad. Jag tror jag tänker för mycket. Väldigt för mycket. Börjar fundera över massvis med konstiga saker och ifrågasätta det mest naturliga. Eller sådant som har varit naturligt i alla fall.
Äh. Jag vet inte. Blir oerhört trött på mig själv. Men inte tycks det trötta ner min hjärna till den grad att jag kan sova. Blir bara väldigt trött på något annat sätt.

Tänkte att skrivandet skulle få ordning på saker och ting som det brukar, men allt jag ser är massvis med osorterade ord.
För två veckor sedan när det enda jag hade i huvudet var att jag skulle se Melissa Horn (igen) om två timmar. Just den stunden var jag inte ett dugg förvirrad. Bara förväntansfull.
Så fint som solen sken då i Umeå gjorde den inte nästa dag (snöstorm), men den där spontanresan var fan ett av mina bästa beslut i år. Därför är det svårt att hålla sig från att tänka på att göra liknande saker hehe...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0