När tacksamheten försvinner
Sommaren 2014 var jag så lycklig över att mina självmordstankar dämpade sig. Så jag kunde ta att det var jobbigt med maten, för det var så skönt att i alla fall slippa att varenda sekund önska att man var död. Men den där tacksamheten försvann så småningom och den där väggen, som försökte trycka bort insikten av ätstörningens makt, rasade. Och sedan for det bara utför. Mot ännu lägre dalar.
Våren 2015 var jag så glad över att maten hade fungerat rätt bra i tre veckor och att behandlingen verkade hjälpa. Så jag kunde ta skammen som jag bar med mig. Men jag fick snabbt insikten om att jag, trots att maten hade gått bra (i tre ynka veckor, hallå??), inte klarade att koncentrera mig eller något annat som krävdes av mig. Och sedan var det tabletter, sjukhus och mörker som gällde.
Hösten 2015 var jag så hoppfull över att jag hade fått min höst precis som jag ville (med lägenhet, Framnäs och DBT) och alla förutsättningar för att må bra. Så jag kunde ta att det inte hade blivit ett dugg bättre på ätstörningsfronten. Men det fortsatte bara i samma nedåtgående spiral som det hade gjort. Jag började försöka jobba med det, men det gick inte alls. Och sedan blev det en höst av svarta, svarta tårar.
Våren 2016 är jag så lycklig över att kunna säga att det är mer än en månad sedan jag kräktes. Att jag har ätit rätt regelbundet minst hälften av tiden jag har gått på Comede. Så jag har kunnat ta att jag hatar min kropp och att tankarna om på vad jag får och inte får äta, vad jag borde och inte borde äta osv ständigt finns där. För jag har ju kunnat följa en del av planen. Tagit ett stort jävla bamsekliv i det praktiska. Men jag vet att tacksamheten sakta kommer krypa tillbaka om inte tankarna snart börjar springa loppet som beteendet redan har startat för länge sedan. Och gamla beteenden kommer komma fram.
Men nu vet jag det.
Så då ska inte det hända.
Kommentarer
Sanna Nilsson-Lidin
Så kul att blicka tillbaka och se att efter allt dåligt man gått igenom så finns det samtidigt så många saker man faktiskt lyckats med under den perioden!
Svar:
Sofia Kihlström
Trackback
