De senaste dagarna har jag fått veta hur självisk jag är. Hur jag bara tänker på mig själv och struntar i andra. Jag har blivit uppläxad om hur viktigt det är att bry sig om andra också och inte bara om sig själv. Jag har blivit rådd att höra saker för andras skull för det kan få en att må bra. Ja men jo, tack för tipset, det visste jag inte, det har jag aldrig testat förut. För en gångs skull har jag faktiskt börjat tänka på mig själv den här våren, men nu inser jag ju att jag tydligen har blivit helt känslokall gentemot andra och inte bryr mig alls. Tack för att ni upplyste mig om det. Det får mig ju att bli så himla motiverad. Inte alls lägga mer skuld och skam på mig själv än vad jag redan gör. Jag får ju inte alls fler tankar och bekräftelse på att jag är den där fruktansvärda människan jag tänker att jag är. Det är ju precis så att jag lämnar tanken "men alla skulle ha det bättre utan mig". Det är ju inte alls så att jag desperat försöker komma härifrån för att jag hellre kramar om mina vänner än bryr mig det minsta om mig själv.
Såklart inte för jag är en jävla egoist som aldrig någonsin har tänkt på någon annan än mig själv. En självisk jävel som bara bryr mig om hur bra jag har det.

Men om vi säger så här till er som säger det då, kan inte ni tänka lite på mig och låta mig dö ifred. Varför bry sig om en som är så jävla hemsk.