Och pust

Känns som att jag har hållt andan hela dagen. Som att jag äntligen kan pusta ut. Slappna av. För nu är dagen snart slut och jag kan lägga mig. 
Helt slut, men ändå så vaken. Hjärnan spinner på. Samtidigt som den inte alls hänger med och bara vill vara ifred.
Dagar är tunga, dåligt mående tar på krafterna. Men det är först då man börjar kämpa emot som det blir riktigt tungt.


Kommentarer
Lena

Bra att du har börjat kämpa emot. Jag tror på dig! Kram Lena

2016-01-19 @ 20:23:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0