I'm driving myself crazy, so what if I'm fucking crazy
Jag känner av det mer och mer. Eller kanske kommer det med acceptans? För att jag så smått börjar inse. Hur saker och ting kanske är. Trots att jag inte vill.
Myste med mina smågrisar igår. Då var jag lugn.
Men saker är som de är. Oavsett om man vill eller inte. Jag tror jag börjar förstå det lite grann.
Men det gör mig galen. Jag blir tokig på mig själv. Frustrerad och fullkomligt galen.
Men jag börjar kanske förstå. Att det finns vissa problem. Problem som alla kanske inte går att lösa, bara hantera på ett icke-destruktivt sätt.
Det gör inte att jag känner mig mindre galen, bara mer. Men samtidigt kanske jag kan finna en slags förståelse så småningom.
Då kanske jag finner mig i att jag är lite galen. Att jag blir jävligt less på mig själv. Men att det går att hantera utan att skada andra.
Kommentarer
Trackback
