Jag blir inte bara jävligt trött och less på mig själv, nä jag blir förvirrad också. Jag förstår verkligen inte varför jag känner som jag gör, varför jag tänker som jag gör eller varför jag beter mig som jag gör. Inte heller varför jag inte beter mig som jag känner. Jag tänker att jag ska vara ärlig, men det går aldrig. Jag bara försöker dämpa allt och när det svämmar över är jag ofta ensam och då går det åt skogen. Jag blir verkligen trött på och av mig själv så det känns knappt som att jag orkar något alls. Jag har så många tankar som jag vill ha ut, för det hjälper mig att sortera och förstå. Men nu är det som att jag har för många tankar för att ens kunna sortera dem och allt blir bara kaos. Idag lyckade jag dock reda upp lite av detta kaos på ett hyfsat konstruktivt sätt så det är jag nöjd med. Jag önskar bara att jag kunde förstå mig själv bättre. Jag vet ju att jag gör en himla massa saker, men jag vill veta varför.