Jag har börjat få svårt att sätta ord på mina känslor, definiera dem och beskriva. De känns mer diffusa nu är förut, mer okontrollerade, samtidigt som jag upplever en viss kontroll i vissa situationer. Jag hanterar inte all destruktivitet på ett bra sätt, men det är inte heller så att jag kräks och skadar mig ett x antal gånger per dag. Jag kan väl säga att jag känner mig lite vilsen. Det går framåt med maten. Absolut jättemycket. Kanske är det något som gör att det känns konstigt? Men samtidigt ver jag ju att det känns jättebra så varför skulle det vara det? Det är bara att jag fokuserar så himla hårt på just det konkreta beteendet att allt det andra får ta stryk. Jag försöker som inte ens göra något annat än att få måltiderna på plats och vara kvar i magen. Vilket i och för sig kanske krävs. Trots att en ofta vill lösa alla problem på en gång. Men jag, som länge har varit så fascinerad och intresserats av känslor, förstår inte alls hur jag ska förklara det som pågår inombords. När det gör för ont vågar jag inte längre stanna kvar i det, utan jag blir istället jätterädd och gör allt för att slippa tänka på det. Men ändå upplever jag många gånger att jag har lyckats stanna upp och känna vad jag känner och agera lämpligt utifrån det... Som sagt känner jag mig vilsen. Och otroligt förvirrad. Mitt huvud är inte med mig alls. Ibland blir det snudd på obehagligt då jag liksom helt tappar greppet. Men jag får hoppas på att även det löser sig inom sinom tid. Jag har som bara svårt för att ens greppa vad det är så pågår inombords.