Denna har hängt nästan orörd i garderoben sedan några månader efter det att jag hade köpt den i början av åttan. Sedan har jag tänkt att jag ska ha den när jag blir fri. Men nu har jag rensat ur min garderob så många gånger de senaste veckorna - ja det blir en fixidé - och jag känner på mig att det är dags att rensa ur denna också. Inte bara för att den känns omöjlig att någonsin våga ha på mig, utan för att den har hängt med alla dessa år, enda sedan 2009 i åttan. Alla dessa år då allt har gått upp och ner och fram och bak och överallt och ingenstans. Jag hade på mig den när jag gjorde min redovisning i nian om ätstörningar. När jag någon månad innan hade förstått att saker inte stod rätt till. Jag minns hur den satt. Och jag kan inte släppa det. För så skulle den inte sitta nu. Och trots att det inte borde spela någon roll så är det fallet. Och helt ärligt tror jag aldrig att jag kommer känna mig fri i den. Nu de senaste månaderna har jag även insett att det är en process. Man gör inte bara något och sedan kliver över kanten direkt. Det går upp och ner och fram och tillbaka. Det är som det är just i stunden, men saker och ting ändras. Hur de ändras vet man inte. Jag vet inte heller vad jag vill komma med detta. Men det är okej det med.