Fina pälsbollar!


För knappt två månader sedan köpte jag mina två söta marsvin. Och jag ångrar mig inte en sekund! Så fort jag lyfter upp dem i famnen börjar allt inom mig gå i slowmotion och jag blir lugn på ett ögonblick. Visst kostar de, skräpar ner en massa, gör det svårare att åka bort och besvärligare att ta hit hunden. Men jag smälter varje gång jag ser dem. Jag blir varm i hjärtat när de klättrar upp på min axel, borrar in huvudet i mitt hår och kuttrar. De är mina små bäbisar. De höll mig kvar här när älskade Fia dog. Och de hjälper mig att inte sakna ihjäl mig efter min Kompis.
När jag berättade för min psykolog, på vårt avslutningssamtal, att jag skulle köpa marsvin blev hon jätteglad och sa att hon verkligen tror på djur. Det kan jag säga att det gör jag också! ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0