För knappt två månader sedan köpte jag mina två söta marsvin. Och jag ångrar mig inte en sekund! Så fort jag lyfter upp dem i famnen börjar allt inom mig gå i slowmotion och jag blir lugn på ett ögonblick. Visst kostar de, skräpar ner en massa, gör det svårare att åka bort och besvärligare att ta hit hunden. Men jag smälter varje gång jag ser dem. Jag blir varm i hjärtat när de klättrar upp på min axel, borrar in huvudet i mitt hår och kuttrar. De är mina små bäbisar. De höll mig kvar här när älskade Fia dog. Och de hjälper mig att inte sakna ihjäl mig efter min Kompis.