6 timmar, 19 portioner och 1 steg i rätt riktning
TRIGGERVARNING: Mycket prat om mat
Grönsaker till djuren, lite bär (det har funnits fler) och tomma burkar till torrvarorna (jag ställde burkarna såhär så att man skulle se att de var tomma, det ser såklart inte såhär stökigt ut hehe).
Från 12.30-18.30 stod jag i köket och hackade, mixade, kokade och höll på. Det kändes bättre än jag trodde och efter dessa sex timmar hade jag både matlådor med linssoppa, channa masala, "smet" till broccolibiffar, knäckebröd och tre olika sorters hummus.
Sedan var detta resten som var kvar. Och jag känner mig lugn.
Slutsatsen av min matlagning blev att det egentligen är bra för mig att följa vissa recept, bara de känns rätt "okej" för annars kan jag aldrig följa det utan att tänka "ja men det där behöver jag inte, och inte det där heller, det där är onödigt" osv. Jag förstår ju att jag måste kunna se grejer i kylskåpet, och överallt där jag inte heller klarar av att det är "orent", men jag tror att detta kan vara en bra taktik till att börja med (skriver "orent" och "rent" inom situationstecken för med det i dessa sammanhang menar jag inte kliniskt rent, utan mer "inte stökigt"/tomt). De senaste fem dagarna har jag i alla fall upplevt det som ett fungerande koncept och alla sätt är ju bra förutom de dåliga.
Det stressar mig något så enormt mycket när det är fullt i kyl/frys/skafferi. Så har det varit så länge jag kan minnas och jag vet inte riktigt varför, men förmodligen har det något att göra med mina andra liknande tvång kring annat dr det måste vara "rent"/ordning/"fritt". När en bor med andra är det ju en svårighet att ha kontroll över hela matförrådet när de andra förmodligen vill ha saker hemma, som de flesta kan jag tänka. Men det stressade mig och ett tag kände jag mig väldigt kontrollerande över mina egna föräldrar, vad vi köpte hem och hur vi skulle äta de olika sakerna. När man däremot bor ensam kan man ju ha det precis som man vill.
Så här har min kyl, frys och mitt skafferi sett ut iprincip sedan jag flyttade hit:
Jag har skjutit på detta så länge, så länge, men eftersom jag går en behandling där det är nödvändigt att planera, handla, laga, äta och behålla maten så mötte jag de tre första jobbiga situationerna i söndags.
Jag var trött som bara den, men det kändes ändå inte lika psykiskt jobbigt som jag hade trott. Jag bara körde på och aldrig riktigt stannade och sedan såg mitt kylskåp ut såhär:
Hummusen som inte rymdes i brukarna att frysa in, marsvinens rödkål och våra morötter.
Eftersom jag inte ser frysen lika ofta, plus att det kan vara praktiskt att ha matlådor så jag inte behöver utsätta mig för att laga mat varje dag, så såg min frys ut såhär efter de där sex timmarna:
Förutom grynen till frukostgröten, så blev fyra saker kvar från brödbaket, men det känns rätt lugnt ändå.
Förutom grynen till frukostgröten, så blev fyra saker kvar från brödbaket, men det känns rätt lugnt ändå.Slutsatsen av min matlagning blev att det egentligen är bra för mig att följa vissa recept, bara de känns rätt "okej" för annars kan jag aldrig följa det utan att tänka "ja men det där behöver jag inte, och inte det där heller, det där är onödigt" osv. Jag förstår ju att jag måste kunna se grejer i kylskåpet, och överallt där jag inte heller klarar av att det är "orent", men jag tror att detta kan vara en bra taktik till att börja med (skriver "orent" och "rent" inom situationstecken för med det i dessa sammanhang menar jag inte kliniskt rent, utan mer "inte stökigt"/tomt). De senaste fem dagarna har jag i alla fall upplevt det som ett fungerande koncept och alla sätt är ju bra förutom de dåliga.
Kommentarer
Trackback
