Ibland så känns det inte som att jag har något här att göra. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns som att hur jag än uttrycker mig, förmedlar jag något som är fel. Som att det jag säger egentligen inte är något jag får säga. Som att jag går och bär på en hemlighet jag inte får uttrycka eller något. Nu är jag i alla fall tillbaka från helgens permission som har varit mycket bra. Det gick bra med maten som det strulade med lite i veckan. Jag är glad att jag märker att jag har kommit så pass långt att veckans kollaps inte betydde total kollaps. Jag är också glad över hur mycket ECT:n verkar hjälpa när det gäller mitt tvång. Jag märker hur mycket lättare det går med att hantera smuts, eller ja, jag kan helt enkelt vara runt det utan att lägga märke till det något vidare och det är en avsevärd förbättring. Vissa ritualer minns jag inte ens, och om det beror på att ECT:n påverkar mitt minne eller inte spelar ingen vidare roll så länge det ger en positiv påverkan. Just nu känner jag väl att jag är lite väl förvirrad för att skriva ett inlägg ens egentligen. Nåväl, nu ska jag snart sova och imorgon bitti ska jag få min tionde ECT-behandling. 

Kompis fick kolla lite på svinen idag. Det tyckte han var lite intressant.