Om en stund är den här dagen äntligen slut. Den har varit så lång och jag vill bara hem. Speciellt lång har den känts eftersom tidigare dagar har spenderats på andra ställen än här. Hade dock en skön promenad med en från personalen idag och vi hade ett fint snack. Vi gick inte jättelångt, men jag fick i alla fall få komma ut en sväng och få lite rörelse och frisk luft. Önskar dock att jag var mer impulsiv och bara försökte springa därifrån när jag väl hade chansen, men jag vet att jag aldrig skulle klara av att göra något sådant för jag tänker på hur det skulle bli för personalen. Nåväl, vi gick där och pratade om att jag har svårt att se något annat slut än det jag har just nu (att jag tar livet av mig) och hon började prata om att jag var deprimerad och drabbad av svåra tvång och att det inte var så konstigt att det är tungt för mig just nu. Ja, jag vet väl inte om jag ser det som ett svar precis, det är väl bara att jag ser mitt slut just för att det är så det är. För att om jag ändrar mitt slut måste jag försöka ändra på allt det andra som gör att jag inte orkar leva. Att göra det känns som att bestiga berg. En annan från personalen var här inne nyss och det var fint det med. Hon sa bra saker, men jag har ändå svårt att tro på att vad hon säger gäller mig. Jag bara tror det inte.