Jag önskar att jag kunde skriva något positiv - men jag blir bara mer och mer negativ. Jag tappar bara mer och mer hopp och jag ser bara döden som ett klarare och klarare alternativ. Jag får dåligt samvete, men jag tror inte jag kan få så dåligt samvete gentemot andra så att jag avstår från döden och väljer att stanna kvar hos alla nära, nej det tror jag inte. Jag har tankar som jag är alltför van att ha, men som jag är alltför less på. Jag vill kunna säga att jag vill kämpa, eller att jag åtminstone har lite hopp, men så är inte fallet och jag skäms för att säga sanningen.