Dagarna gå så otroligt långsamt. Jag vill hela tiden bort från där jag är. Oavsett var jag är. Egentligen är det väl mig själv jag vill bort från. Fly från allt som finns inom mig. Men det kan jag ju inte. Tyvärr.

Försöker få minuterna att gå men de verkar gå allt långsammare och ångesten bara stiger. Jag vill bara gråta, men jag har inga tårar. Jag vill bara skrika, men jag har inte modet. Jag vill bara att allt ska ta slut, men jag vet att det fortsätter. Så länge jag fortsätter så kan jag inte fly från allt det där jag vill fly ifrån. Jag försöker trösta mig med att dagen snart är slut. Och då, om jag inte drömmer mardrömmar och äckliga hårstrån, får jag i alla fall vara ifred från mig själv en stund. Kommer mig inte för att göra någonting på dagarna trots att jag försöker. Kunde rita några minuter igår, men sedan är det som att allt tar stopp. Motivationen som inte ens fanns där i början blir bara ännu mindre. Och jag ger upp på en gång. Och minuterna fortsätter tugga på i ett förfärligt lågt tempo. Och jag vill bara någon annanstans. Hela tiden. Bort bort bort.