Just för att en är sjuk så är det lätt att folk omkring en ger upp. För mig känns det som att det har varit precis tvärtom.

Jag vet att jag har haft så himla tur. Som har så underbara vänner. Som har stått kvar allihopa trots att jag har famlat runt i mörkret. Som har sett mig i mina absolut värsta stunder. Ändå har alla stannat kvar.

Jag vet att inte alla har så himla tur. Tyvärr är det många med psykisk ohälsa vars vänner lämnar en när en blir sjuk. När en som mest behöver stöd är det många som kastar in handduken och drar. Lämnar den sjuka bland sina egna demoner. Visserligen är det påfrestande att ha någon nära som mår dåligt, men kan en vän inte vara med när man mår som sämst, tycker jag inte heller den förtjänar att vara ens vän när man mår som bäst. "I nöden prövas vännen." Så tror jag verkligen att det är. Det finns de som stannar kvar och visar sig vara riktiga vänner när det verkligen krisar, medan andra inte orkar med det svåra och istället lämnar en.

Jag vet att jag har haft så himla tur. Jag har vänner som har besökt mig på sjukhuset ett flertal gånger. Vänner som har tålmodigt väntat i rummet i fyrtio minuter på att flera sjuksköterskor försökt ta blodprov. Vänner som självmant har åkt runt och letat efter en. Vänner som desperat har ringt jouren på natten för att försöka få in sin suicidbenägna vän. Vänner som har fiskat fram en personlig hälsning från ens favoritartist bara för att göra en glad. Vänner som har spanat med polisen och kollat övervakningskameror för att hitta en. Vänner som har stannat kvar oavsett om sjukdomar har fått mig att bete mig på mindre lämpliga sätt och kanske inte varit den vännen jag borde.

Jag vet att jag har haft så himla tur och jag undrar när den turen ska släppa. För jag upplever verkligen inte att någon av mina vänner har dragit sig undan på grund av mitt psykiska mående, verkligen inte alls. Tvärtemot har jag bara upplevt att vi har kommit ännu närmare och att de verkligen har engagerat sig, trots att det kanske vore lättare att bara sluta höra av sig.

Jag vet att jag har haft så himla tur och det är en stor del av det som faktiskt får mig att må bra. Jag tvivlar inte en sekund på vilka som verkligen är mina vänner och det känns tryggt.