Har mest varvat dagen med gråt och sömn. Ändå känner jag mig så färdig att jag tror att jag kan somna på riktigt nu. Om jag bara kan få det där ur huvudet. Det där mötet. Som var idag. Om ÖPT:n som kanske ska ta över mitt LPT. Jag hade inte alls förstått det som det var med tid och medhåll så väl på plats fick jag ta ett beslut i all hast. Och jag och beslut är en dåligt kombination. Och jag och snabba beslut är en ännu sämre kombination. Jag valde att gå med på det så på onsdag prövas fallet i förvaltningsrätten. Och jag som ångrade mig mitt i allt har inte alls någon aning om det har någon betydelse, eller om det är beslutet jag tog där i det där rummet i eftermiddags som gäller. Det skapar en stor känslobomb inom mig. Kanske får jag fler svar imorgon när jag ska få träffa advokaten. Eller när jag ska ha möte med min läkare, som nu är tillbaka från semestern, och min kontaktperson här. Jag vet inte, men jag hoppas att mitt velande fram och tillbaka idag och det jag tillslut slängde ur mig, inte gör att något är helt säkert ännu. Jag önskar bara jag kunde ta ett beslut som kändes rätt.

Sova är ett bra sätt att fördriva tiden på. Hoppas jag slipper vakna hela tiden i natt nu. Jag vet inte vad som händer, men snälla, låt mig få slappna av.