Det är så fin personal här, verkligen. Men jag har så svårt att prata. Svårt att sätta ord på allt som rör sig inombords. Svårare än vad jag någonsin har haft. Tvången har varit med mig sedan jag var fyra. Ändå är det så svårt att beskriva. Så svårt att förklara. Sedan vet jag inte heller vad som är okej att skriva. Hur detaljerad jag kan vara. Kan jag skriva något mer än att jag besväras väldigt mycket av något som kallas tvångstankar och tvångshandlingar? Eller kan det på något sätt vara triggande? Jag är alltid orolig över att säga och skriva fel saker. Med ätstörningen har jag lärt mig med tiden, förstått vad som bara behövs yttras mellan min behandlare och mig och även förstått vad som faktiskt kan vara bra att yttra där fler kan ta del av det. Nu vet jag ingenting. Jag vet att vissa situationer för mig triggar igång tvång, men jag vet inte om andras berättande av sina tvång skulle kunna trigga mig, det känns inte som det. Men jag vet inte om jag skulle kunna trigga någons tvång genom att skriva om mina. Kanske får jag spara mina tankar till mig och min behandlare, eller skriva av mig på annat sätt. Jag vet inte hur jag bör göra.

Nu har jag i alla fall lagt mig för ett bra tag sedan - på grund av tvång. På grund av rutiner - de få jag ändå har här - som inte kunde följas om jag inte gick och lade mig. Vet att jag borde gå emot allt min hjärna skriker att jag måste, men all min motivation är borta sedan länge. Kanske ska jag försöka ta och reda ut vad som finns i min skalle och kanske varna för att det kan vara triggande om en blir triggad av sådant. Jag vet inte, det känns så svårt. Och jag är så himla mån om att inte göra någon illa. Samtidigt som jag vill kunna skriva. Åh, jag får se hur jag gör. Jag vill bara ha någon ordning på allt kaos.

Känns ju kul att ha det här som tillfällig adress haha.